Livet återvänder

    

Nej jag är verkligen inget stort fan av vinter. Inte alls egentligen. Jag avskyr mörker. Jag gillar inte slask något vidare. Jag hatar blåst. För det är ju vad 90% av våra vintrar består av nuförtiden. Icke-vinter. Bara någon dålig mix av senhöst och vinterkyla.

Just nu njuter jag i solväggen och känner att livet återvänder till ett läge jag gillar. Kaffet är sen längesedan uppdrucket och jag har en hel rad med grejer jag "borde" göra. Men jag struntar i det. I alla fall en liten stund till. Jag låter solens strålar ge mig den värme, ljus och extra energi som jag så törstar efter. Nu är den bra tiden äntligen här! Sommartiden.

Det har strulat lite den sista veckan när det gäller löpningen. Jag var så jädra dum att jag hoppade in ouppvärmd på fotbollsträningen förra veckan och fick troligen en liten muskelbristning i vänster vad. Det som var ännu dummare var att jag sprang backintervaller någon dag senare plus 14 km ännu någon dag senare och sen blev det hela mycket värre än vad det hade behövt vara. 

Den här veckan har jag därför mest vilat. Jättetråkigt och lite stressande när man vet att det är nu jag måste trappa upp träningen. Men igår tog jag mig i kragen och släpade iväg mig själv till gymmet och körde cykel och crosstrainer med liten belastning. Jag kan ju inte bara sätta mig still när det finns annat som kan hålla kondisen uppe och dessutom förbättra skadan även om det känns tråkigt som fan!

Idag kändes det dock mycket bättre så jag körde en repris med cyklandet och crosstrainern plus att jag testade att springa 3 km på löpbandet i medeltempo. Det gick! Utan problem och känningar! Fånigt glad blev jag. Nu är det bara för mig att ha is i magen och inte stressa på för mycket. Se till att allt läker som det ska och trappa upp försiktigt. Sen det viktigaste av allt: inte spela fotboll!

Imorgon är det dags för första träningsmatchen för damlaget då vi möter Nor/Slottsbron på bortakonstgräs. Ska bli kul och spännande att börja forma det till stora delar nya laget. Kanonväder har ju också utlovats som grädde på moset.

Nästa vecka väntar en riktig höjdare. Jag och Peter åker till Stockholm för att se Ed Sheeran! Jag längtar sjukt mycket! Tror det kommer att bli en magisk kväll. Sen ett stort plus att få lite miljöombyte även om det bara är för ett dygn...

Sen är ju en annan höjdpunkt hyfsat nära i tiden. På långfredagen drar vi till Spanien i en vecka och det ska bli otroligt skönt! Hoppas bara att det kommer att vara varmt och skönt plus att jag är frisk i benen så det blir många goa mil i La Marinas kuperade omgivningar.

När andan faller på...

Jag har gång på gång gjort några försök att ta mig tillbaka till det regelbundna bloggandet men det blir liksom inget av det. Vet egentligen inte varför men jag antar att det beror på att jag använder mig av i stort sett alla sociala medier som finns. Jag får ingen tid över för skrivandet. Men det som är det fina är att bloggen alltid finns kvar där och jag kan ju när jag vill slänga ur mig några rader när andan faller på.

Vi befinner oss nu snart halvvägs in i mars. Fortfarande ingen riktig vår i sikte. Varannan-dagsväder. Lite segt. Men i alla fall kommer ljuset mer och mer.

Det är mindre än tre månader kvar till jag ska springa Stockholm marathon och det  tar upp en stor del av min fritid även om jag just denna vecka har en återhämtningsvecka innan jag drar igång lite hårdare träning igen. Jag är så jädra peppad och fokuserad inför den här uppgiften. Betydligt mer än vad jag trodde jag skulle bli. Innerst inne när jag anmälde mig så hade jag nästan räknat med att min kropp skulle lägga av tämligen omgående när jag förstod hur mycket jag skulle bli tvungen att träna. Men nu står jag här och har inga krämpor alls och en kondition och uthållighet som är bättre än på många år. Det känns så otroligt inspirerande! Nu är det bara att nöta på och hoppas på en sjukdoms och skadefri period fram till loppet och att pollen-säsongen blir skonsam...

Min andra fritids-sysselsättning som tar upp en del tid just nu är fotbollen. År två som jag ingår i ledartrojkan för ÅIF damlag och just nu förbereder jag inför denna veckas träningshelg med tjejerna. Ska blir riktigt kul! Två fyspass och två spelpass inplanerade. Dessutom är det snart dags för att kliva ut och spela! Så trist att konstgräsplanen fortfarande inte existerar. Det hade varit så skönt att slippa spela på grus. Har inte bestämt än om jag själv ska spela i år. Lade ju skorna på hyllan i oktober men suget finns alltid där. Har varit med litegrann på inomhusträningarna i vinter men då kanske jag bör vänta tills efter marathonet i så fall.

Längtar desperat efter sol och värme!

Om drygt en månad drar vi till Spanien så då hoppas jag att vi kommer få en stor dos av den varan! Bara tanken att få springa i plusgrader och utan isvindar gör mig varm i själen. 

Nu är det dags att dra på mig träningskläderna för ikväll kör jag löpstyrka och core-träning med tre innebandy-tjejer. Bäst att inte bli sen!

So long...hoppas inte det tar ett halvår tills nästa gång andan faller på

 

Min älskade marknadsunge

Det hade varit en riktigt varm sommar. En sån där sommar när man kan gömma alla långbyxor och långärmade tröjor längst in i garderoben och behövde inte tänka på dem ens. Och tur var väl det med tanke på att jag vid tillfället var stor som en val och alla kläder utan resår eller väl tilltagen stretch var uteslutna. 

Nu var det mitten av september och värmen höll fortfarande i sig, precis som den gör i år. Det var fredag och dags för årets största helg här i Årjäng, marknadshelgen. Jag som på den tiden tyckte marknaden var något av det roligaste jag visste hade med alla medel försökt att få ut ungen en vecka innan för att inte missa den. Jag hade städat hela huset, gått på så snabba promenader som min svullna hundrakilos-kropp tillåtit, spelat golf och på köpet fått ett blodtryck som sköt i höjden. Inget hjälpte. När dagarna närmade sig marknaden så kände jag väl att hon, om hon nu var så svårbedd, kunde gott vänta med att titta ut. Hon var trots allt planerad veckan efter egentligen men jag är ju som bekant otålig med det mesta. Att det var en hon hade jag vetat redan från start. Alltså inte vetat på riktigt men min intuition var stark. Det var en Angelina jag väntade på. 

Marknadsfredagen var allt som vanligt. Käkade frukost på jobbet. Tog en promenad i solen. Men jag kände mig inte riktigt å hugget. Lade mig för att vila och kollade en film. Kommer till och med ihåg vilken: "Åter till Cold Mountain". När Stefan sen kom hem ifrån skolan tillsammans med en kompis och jag stod vid spisen och lagade pannbiffar hände det. Värkarna kom. Men jag var fast besluten att jag minsann skulle gå på marknad den kvällen så jag mer eller mindre ignorerade dem som förvärkar.

När klockan slog sex så övertygade min mer eller mindre frustrerade sambo mig om att vi borde åka in till BB med tanke på att vi bor tio mil ifrån. Motvillligt lämnade jag Årjäng och tyckte att vi kanske kunde gå på bio innan. Peter tyckte det var en urdålig idé. Av förståeliga skäl. Lyckades i alla fall tjata mig till att vi skulle käka något innan så vi for till Bunger King. Det blev ett kort besök kan man säga men jag hann i alla fall slänga i mig en hamburgare innan Peter mer eller mindre puttade mig framför sig till bilen och sen raka spåret till BB. 

Strax före fem på morgonen vilade så Emma Angelina Victoria i mina armar för allra första gången. Det blev såklart den allra bästa marknadshelgen någonsin. 

Ikväll firar vi denna underbara tjejs tioårsdag med att käka kålsoppa och åka karuseller! 

      

Ibland går det lite snabbt...

Jag är lite väl impulsiv ibland. På gott och ont. Ibland sätter det mig i svårigheter. Ibland leder det till att jag får uppleva saker jag kanske inte skulle ha vågat mig på om jag hade funderat ett varv extra. Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara med mig. 

Som nu för några veckor sedan när jag jag helt plötsligt blev inspirerad av alla som sprang Stockholm marathon. Till och med när jag hade sprungit halvmaran ifjol så vidhöll jag att jag aldrig skulle få för mig att springa en hel mara. "Inte ens om någon satte en pistol till mitt huvud". Men plötsligt så bestämde jag mig. Lika snabbt som den dagen jag som en blixt ifrån klar himmel bestämde mig för att börja med LCHF eller när jag slutade snusa. På några sekunder så fanns det ingen återvändo även om jag låtsades tänka efter. Jag hade redan bestämt mig. Anmälde mig på studs till nästa års marathon utan att ha den minsta aning om det är möjligt för mig att fixa det varken psykiskt eller fysiskt. Det lustiga är att när jag anmälde mig så hade jag riktigt ont igen i min krånglande vad och kanske var det just därför jag gjorde det. Jag är trött på att min kropp ska försöka bestämma vad jag kan och inte kan göra. Tror att det kanske är mitt sätt att försöka ta tillbaka kontrollen igen. Kanske går det, kanske inte, men ni kan ge er fan på att jag ska göra allt som står i min makt för att genomföra de där 42 195 metrarna!

När jag påbörjar ett sådant här "projekt" så börjar jag alltid med att läsa på.

Läsa om andras upplevelser, tips, träning och så vidare och sen börjar jag forma min egen plan om hur jag ska förbereda mig. När det gäller att springa så långa sträckor som kommer att krävas av mig det närmaste året så måste jag börja med att droppa en hel del kilon för att inte påfrestningen på leder ska bli alltför stor och fler skador ska uppstå. Många av de problem jag har vet jag kommer ifrån att jag är lite för rörlig för min vikt. Jag har förgäves att gå ned i vikt sen jag slutade snusa för ett par år sedan men nu under våren började det hända något så läget känns lite ljusare på den fronten. Dessutom är det alltid lättare att skärpa sig när man har ett mål i sikte plus att jag som sagt är trött på att ha ont.

Drygt fyra mil är förbaskat långt men jag tror att jag kommer att fixa det. Det måste jag ju tro. Tror att det mentala kommer att bli svårare att hantera än fysiken för min del.

Sen för några dagar sedan kom nästa impulsiva handling. Jag anmälde mig till Långseruds Triathlon. Jag har varit sugen i över två år på att testa triathlon för det ser så jäkla kul ut och jag tror att det passar mig väldigt bra. Men jag har varit för feg för att våga mig på. Långseruds triathlon är en perfekt insprångsbräda eftersom distanserna är så korta (200 m simning, 10 km cykel och 4 km löpning) så när jag helt plötsligt kom på att jag skulle kika på det i år så var det ingen tvekan längre när jag fick reda på att det fanns några få platser kvar. Att det bara är tre veckor kvar tills det är dags och minimalt med förberedelsetid är en annan femma. Jag är inte överhuvudtaget ute efter att jaga tider utan bara deltaga, se hur det funkar, förhoppningsvis ta mig i mål och framför allt ha kul! För det är ju därför jag får de där galna infallen ibland. Livet är för kort för att grônne allt för môe

så jag försöker hoppa på det jag tycker är kul och ger mig någonting. Inte för någon annans skull utan enbart för min.

Ikväll ska jag ut och cykla ett par mil för att se om jag åtminstone kan få upp hastigheten i acceptabel nivå;)

Ciao!

Tjall på kristallerna

Tittar på datumet för förra inlägget här på bloggen. Kollar till och med två gånger. Det är dryga två veckor sedan jag sist skrev. Var försvann de? Det har ju till och med vandrat iväg och blivit sommartid och allting. Ikväll när vi tränade fotboll var det hela nio grader strax innan klockan tio. Ljuvligt. Det börjar verka vår banne mig...
Vad har jag pysslat med då eftersom tiden bara runnit iväg?
Jo påskveckan jobbade jag som en liten flitig gnu. Hur mycket folk som helst. Görsköj.
Avrundade veckan med en tripp till Linköping för att fira min kära vän Anna när hon fyllde 40.
Det blev en riktig höjdarhelg på alla sätt och vis. Massor av god mat. Möten med nya härliga människor och naturligtvis gamla bekanta. Bubbel i poolen. Bubbel i glasen. Åka limo. Skrattkramp i magen. Solsken. En ordentlig påfyllning av energidepåerna.

 

Lite bubbel är aldrig fel. Långfredagsmys.

                                       

                                           

Beware of the old and slow one...

                                                 

                                                     

Susan och Fredrik kom ju också vilket var så jäkla skoj eftersom vi inte har setts på evigheter! Bella försöker här undvika att trampa ihjäl deras hund...eller hon kanske fotar förresten....

                                                  

                      

  Fredrik "Festfixaren" Björk och kramgoa Bella och Peter

                                                   

                                      

En inhyrd kock fixade maten i trädgården och det fina vädret gjorde att vi faktiskt kunde sitta ute och käka

                                                   

 Ska man glida in till stan på kvällen ska man göra det med stil...

                                          

                               

Ett axplock av sköna människor...

                                          

                                                        

Det är sen gammalt.....

                                          

                                                                    

Är så tacksam över att jag fått lära känna dessa fantastiska människor som berikar mitt liv på alla sätt och vis. Fick dra historien om hur vi hittade varandra där på nätet för cirka tre år sedan, och alla roligheter vi upplevt tillsammans sedan dess, flera gånger faktiskt. Lite speciellt är det ju och jag kan förstå att folk är lite nyfikna.

                                            

På påskaftons morgon kände jag att det snurrade till första gången när jag försökte resa mig ur sängen. Det kändes som hela taket skulle rasa ner i huvudet på mig och jag fick verkligen kämpa för att ta mig upp. Kände att det kanske låg nära till hands att jag var uttorkad efter två timmars bubblande ackompanjerat av lite Jäger och vin kvällen innan. Men det hela upprepades sedan varenda gång jag låg ner och försökte resa mig upp och då förstod jag att det måste bero på något annat. Efter att yrseln tilltagit och jag mått konstant illa i två dagar så kom jag iväg till sjukhuset och fick konstaterat att jag lider av "kristallsjuka" eller godartad lägesyrsel som det så fint heter. Har väl antagligen fått det av förkylning. Mina kristaller som sitter i örat har hamnat ur läge och orsakar därför yrseln vid vissa rörelser. Oklart hur lång tid det tar innan de hamnar rätt igen men det ska vara bra tydligen att trigga rörelserna för att hjälpa dem tillbaka igen. 

                                           

Det gjorde jag igår till exempel när jag och Angelina tillbringade fyra och en halv timme på Sundstas Äventyrsbad. Snacka om att alla vattenrutschkaneåk satte fart på kristallerna! Mådde pyton igår kväll... Men det har blivit mycket bättre så jag kan både jobba och träna i stort sett som vanligt. Mår lite småilla med jämna mellanrum bara och efter lite väl hastiga rörelser får jag ta tag i saker och hitta fokus igen.

Den här veckan blir det lite annorlunda här hemma. Peter är nämligen på resa med sin far till Torrevieja så jag och Angelina får klara oss själva. Ikväll är jag faktiskt alldeles ensam eftersom Angelina fick sova över hos mormor när jag hade sen fotbollsträning. Extremt ovant. Väldigt tyst och tomt. Men nu ska jag bädda ner mig med Camilla Läckberg "Lejontämjaren" innan det är dags att krama kudden...
So long så länge...

Busy doin´nothing

Ibland måste man få ta en dag när man gör just ingenting. Eller rättare sagt, man gör det man vill och har lust med. Denna söndag är en sådan dag. Den senaste månaden har rusat iväg för min del. Inte bara att det har varit lite mer jobb när chefen varit på semester utan det har också varit mera runt omkring också så fort jag haft en ledig stund över. Varenda helg har dessutom varit fullproppad med aktiviteter.
Står inför påskveckan som jobbmässigt är en av de slitigaste veckorna på hela året så det är bäst att passa på att andas lite. Nästa helg ska tillbringas i Linköping där kära Anna ska firas ordentligt när hon fyller 40 på Påskafton. Ska bli så kul! Är faktiskt redan lite exalterad. Inte bara över att få träffa Anna och Fredrik utan även Bella och Susan! Det var alltför längesedan nu. Sen ska det naturligtvis bli superkul att träffa andra medlemmar av Annas familj och stora bekantskapskrets.

                                      

Såhär såg det ut förra gången vi besökte Kaga. Hoppas på betydligt mindre snö den här gången men utsikten över schlätta är alltid magnifik.

Apropå att fylla 40 så har ju min kära livskamrat Peter fyllt dessa siffror under veckan som gick. Igår firade vi med närmaste familjen i stillsam anda med smörgåstårta och goda moussetårtor som förtäring.

                                      

                                             Familjen Broms och några Anderssons också...

 

Det stora partyt väljer vi att ha till sommaren. Ska sätta mig och kolla på datum senare idag. Klart man ska ha en hejdundrande fest när man fyller jämt! Ska bli kul att planera!

Peter fick ett gymkort av mig i present så nu hoppas jag att jag får sällskap till gymmet i fortsättningen...

                                     

Mycket fotboll är det såklart i mitt liv nuförtiden också. Håller i nuläget på att få fart på lagets hemsida och skriva spelarpresentationer om var och en av tjejerna. Vi har gjort tre träningar på grus hittills och har lite drygt en månad kvar tills seriepremiären mot Gunnarskog. Det ser bra ut tycker jag. Vi har utvecklats en hel del som lag under vintern och det känns väldigt positivt i truppen. Vi har en riktigt bra laganda som det gäller att vårda. Spelmässigt tror jag vi kommer att lyfta oss flera snäpp i år. Riktigt roligt att vi på onsdagar tränar tillsammans med F01 så vi blir såpass många att vi kan spela mycket. På onsdag ska vi försöka få ihop så många så vi kanske kan spela match mot varandra.

                                      

Peter (som definitivt är prylgalningen av oss två) köpte igår en riktigt bra sak. En Nespressomaskin. Jag älskar den redan, kaffegalning som jag är!

                                     

Har med undantag av några avsteg här och där käkat lågkolhydratkost i två veckor nu och det funkar så jäkla bra! Magen mår så otroligt mycket bättre och jag har blivit en hel del piggare. Ställde mig på vågen för första gången på evigheter i fredags och jag hade gått ner prick fem kilo sen nyår. Känns jättebra även om viktnedgång inte är prio ett. Försvinner det något kilo på vägen så är det väl bra men jag tänker inte bli slav under vågen igen. Jag försöker mest hitta en bra balans som jag mår bäst av. Både kostmässigt och träningsmässigt.
Har blivit lite sämre aktivitet på träningsfronten de senaste veckorna. Först och främst för att jag inte hunnit med riktigt och dessutom har jag problem med en häl. Tror att jag är överansträng i senan under foten. Högst troligt på grund av inomhusfotbollen och hårda golv. Svårt för mig att sitta still och vila men jag bör väl egentligen vila från löpning för att bli helt bra antar jag. Känns inte så kul nu när fotbollen äntligen flyttat ut och när snön försvunnit och man bara vill springa. Det är ju lite lustigt att förr när jag var yngre, nättare och hade kropp för att springa då VILLE jag inte. Nu när jag är gammal, överviktig och får ont av minsta lilla då vill jag inget hellre än springa. Ironin i det.

Håll tummarna för att den här klänningen passar för jag klickade nyss hem den med tanke på 40-årsfesten till helgen. Jag föll pladask för både modellen och färgen. Tror dock att den kommer vara för liten så jag hoppas inte på för mycket...

 

  Nu ska jag fortsätta min doin´nothing-dag med att gå ut i solen tror jag...

  

So long så länge...

                                               

Frans och andra kungligheter

Så har en ny vecka tagit fart igen. Idag är jag sådär lätt medvetslös känner jag. Hela kroppen värker av trötthet. Misstänker sviter efter helgen i Stockholm samt att jag tränade fotboll sent igår.

Ja helgen i Stockholm blev en riktig höjdare och det var vi eniga om allihopa. Bra boende på Clarion Hotel Stockholm (rekommenderas verkligen), god mat, kul besök på Mall of Scandinavia, spontanträff med fina vänner, härifrån Mello-show och sen en fin avslutning med vandring i Gamla Stan och besök på Livrustkammaren. Vi älskar Stockholm! Angelina ville inte åka hem faktiskt.

Fredagskvällens middag var extremt god. Peter letade upp en liten grekisk restaurang på Ringvägen vid namn Maestro och vi käkade trerätters bestående av grillad Halloumi, lammytterfilé med rödvinssky och sen den krämigaste Tiramisun jag någonsin smakat. Helt fantastiskt gott! 

Snacka om att jag fick en liten chock när jag kom in i Friends Arena. Hade inte riktigt kunna föreställa mig hur stort det var. Eller hur högt vi skulle sitta...jag är ju ganska så höjdrädd så att vingla både upp och ned i en decimeter höga klackar i den här trappan var en riktig rysare...

      

Angelina är Mello-redo med blinkande hatt och färgglad snurra. 

Själva showen då? Jo jag tyckte den var flera snäpp bättre än finalen jag såg för sju år sedan i Globen när Malena Ernman vann. Bättre ljus och ljud, bättre låtar, betydligt bättre mellanakter och sen var det ganska mäktigt att sitt så högt på läktaren och se hela publiken även om man inte såg så mycket av artisterna mer än på skärmarna.

De flesta av deltagarna sjöng kanonbra med ett stort extraplus till Wiktoria som har en enorm pipa. Sjukt bra!

Att Måns dök upp med barnkören var en kul bonus. Den fina stråkversionen av Heroes var faktiskt hela kvällens bästa nummer. Sen fick vi ju även se en hel radda med artister när nostalgimedleyt spelades. Liiiite besviken dock på att Alcazar inte deltog men vi fick ju Brandsta City Släckers haha

Själva direktsändningen såg vi hemma på hotellrummet. Vi var aptrötta lagom till när Frans helt väntat korades till vinnare. Om han har en chans i Eurovision? Han vinner inte men jag tror inte att han har så  dåliga odds som många påstår. Hans låt sticker ut på något konstigt sätt i sin enkelhet och grabben är ju minst sagt charmig. 

     

På söndagen tog vi en runda i Gamla Stan. Vi brukar ofta göra det. Tröttnar aldrig på att gå omkring i de trånga gränderna.

    

Konstigt nog har jag aldrig varit inne på slottet och inte heller denna gång. Vi får se hur det blir nästa...

Till min stora glädje så gick Angelina med på att besöka Livrustkammaren. Åh vad jag älskar att botanisera runt bland alla gamla vapen, vagnar och pråliga kläder! Kunglig historia är min grej kan man säga. Svårt att beskriva känslan i kroppen när jag får se Gustaf II Adolfs blodiga skjorta från 1632 men av någon anledning tycker jag att det är väldigt häftigt. Skulle helst vilja läsa på varenda skylt men då får jag nog gå dit ensam.

    

    

      

Ett stort plus att barnen får testa lite grejer...

      

Vi har en väldigt vacker och grymt bra huvudstad och jag hoppas vi inte dröjer alltför länge med att återvända.

Nu väntar en vecka med lite firande av en viss 40-åring.

So long så länge

I väntan på Mello-genrep

I väntan på dagens höjdpunkt, Mello-genrepet inför finalen, så har vi besökt monstergallerian Mall of Scandinavia. Här fanns typ ALLT! För min del blev det dock bara lite smink men det beror mer på min ekonomi än att det inte fanns saker att köpa om man säger så. Angelina köpte ett par snygga boots och ett par hörlurar. 

Vi hann trevligt nog även med en snabbfika med Anna och Wille som också var på shoppingrunda. Ibland klaffar det. 

    

                  Läget nu är detta...

     

Vi sitter utanför Friends och njuter av solen som faktiskt värmer...

   

Ska bli kul att komma in i arenan för här har jag aldrig heller satt min fot.

Angelinas och min favorit är SaraHa och Kizunguzungu men är ganska övertygad om att Frans tar hem segern ikväll.

To be continued...