måndag 4 juli 2016

Ibland går det lite snabbt...

Jag är lite väl impulsiv ibland. På gott och ont. Ibland sätter det mig i svårigheter. Ibland leder det till att jag får uppleva saker jag kanske inte skulle ha vågat mig på om jag hade funderat ett varv extra. Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara med mig. 
Som nu för några veckor sedan när jag jag helt plötsligt blev inspirerad av alla som sprang Stockholm marathon. Till och med när jag hade sprungit halvmaran ifjol så vidhöll jag att jag aldrig skulle få för mig att springa en hel mara. "Inte ens om någon satte en pistol till mitt huvud". Men plötsligt så bestämde jag mig. Lika snabbt som den dagen jag som en blixt ifrån klar himmel bestämde mig för att börja med LCHF eller när jag slutade snusa. På några sekunder så fanns det ingen återvändo även om jag låtsades tänka efter. Jag hade redan bestämt mig. Anmälde mig på studs till nästa års marathon utan att ha den minsta aning om det är möjligt för mig att fixa det varken psykiskt eller fysiskt. Det lustiga är att när jag anmälde mig så hade jag riktigt ont igen i min krånglande vad och kanske var det just därför jag gjorde det. Jag är trött på att min kropp ska försöka bestämma vad jag kan och inte kan göra. Tror att det kanske är mitt sätt att försöka ta tillbaka kontrollen igen. Kanske går det, kanske inte, men ni kan ge er fan på att jag ska göra allt som står i min makt för att genomföra de där 42 195 metrarna!
När jag påbörjar ett sådant här "projekt" så börjar jag alltid med att läsa på.
Läsa om andras upplevelser, tips, träning och så vidare och sen börjar jag forma min egen plan om hur jag ska förbereda mig. När det gäller att springa så långa sträckor som kommer att krävas av mig det närmaste året så måste jag börja med att droppa en hel del kilon för att inte påfrestningen på leder ska bli alltför stor och fler skador ska uppstå. Många av de problem jag har vet jag kommer ifrån att jag är lite för rörlig för min vikt. Jag har förgäves att gå ned i vikt sen jag slutade snusa för ett par år sedan men nu under våren började det hända något så läget känns lite ljusare på den fronten. Dessutom är det alltid lättare att skärpa sig när man har ett mål i sikte plus att jag som sagt är trött på att ha ont.
Drygt fyra mil är förbaskat långt men jag tror att jag kommer att fixa det. Det måste jag ju tro. Tror att det mentala kommer att bli svårare att hantera än fysiken för min del.
Sen för några dagar sedan kom nästa impulsiva handling. Jag anmälde mig till Långseruds Triathlon. Jag har varit sugen i över två år på att testa triathlon för det ser så jäkla kul ut och jag tror att det passar mig väldigt bra. Men jag har varit för feg för att våga mig på. Långseruds triathlon är en perfekt insprångsbräda eftersom distanserna är så korta (200 m simning, 10 km cykel och 4 km löpning) så när jag helt plötsligt kom på att jag skulle kika på det i år så var det ingen tvekan längre när jag fick reda på att det fanns några få platser kvar. Att det bara är tre veckor kvar tills det är dags och minimalt med förberedelsetid är en annan femma. Jag är inte överhuvudtaget ute efter att jaga tider utan bara deltaga, se hur det funkar, förhoppningsvis ta mig i mål och framför allt ha kul! För det är ju därför jag får de där galna infallen ibland. Livet är för kort för att grônne allt för môe
så jag försöker hoppa på det jag tycker är kul och ger mig någonting. Inte för någon annans skull utan enbart för min.
Ikväll ska jag ut och cykla ett par mil för att se om jag åtminstone kan få upp hastigheten i acceptabel nivå;)
Ciao!

måndag 4 april 2016

Tjall på kristallerna

Tittar på datumet för förra inlägget här på bloggen. Kollar till och med två gånger. Det är dryga två veckor sedan jag sist skrev. Var försvann de? Det har ju till och med vandrat iväg och blivit sommartid och allting. Ikväll när vi tränade fotboll var det hela nio grader strax innan klockan tio. Ljuvligt. Det börjar verka vår banne mig...
Vad har jag pysslat med då eftersom tiden bara runnit iväg?
Jo påskveckan jobbade jag som en liten flitig gnu. Hur mycket folk som helst. Görsköj.
Avrundade veckan med en tripp till Linköping för att fira min kära vän Anna när hon fyllde 40.
Det blev en riktig höjdarhelg på alla sätt och vis. Massor av god mat. Möten med nya härliga människor och naturligtvis gamla bekanta. Bubbel i poolen. Bubbel i glasen. Åka limo. Skrattkramp i magen. Solsken. En ordentlig påfyllning av energidepåerna.
 
Lite bubbel är aldrig fel. Långfredagsmys.
                                       
                                           


Beware of the old and slow one...
                                                 
                                                     




Susan och Fredrik kom ju också vilket var så jäkla skoj eftersom vi inte har setts på evigheter! Bella försöker här undvika att trampa ihjäl deras hund...eller hon kanske fotar förresten....
                                                  
                      

  Fredrik "Festfixaren" Björk och kramgoa Bella och Peter
                                                   
                                      


En inhyrd kock fixade maten i trädgården och det fina vädret gjorde att vi faktiskt kunde sitta ute och käka
                                                   


 Ska man glida in till stan på kvällen ska man göra det med stil...
                                          
                               


Ett axplock av sköna människor...
                                          
                                                        


Det är sen gammalt.....
                                          
                                                                    

Är så tacksam över att jag fått lära känna dessa fantastiska människor som berikar mitt liv på alla sätt och vis. Fick dra historien om hur vi hittade varandra där på nätet för cirka tre år sedan, och alla roligheter vi upplevt tillsammans sedan dess, flera gånger faktiskt. Lite speciellt är det ju och jag kan förstå att folk är lite nyfikna.

                                            

På påskaftons morgon kände jag att det snurrade till första gången när jag försökte resa mig ur sängen. Det kändes som hela taket skulle rasa ner i huvudet på mig och jag fick verkligen kämpa för att ta mig upp. Kände att det kanske låg nära till hands att jag var uttorkad efter två timmars bubblande ackompanjerat av lite Jäger och vin kvällen innan. Men det hela upprepades sedan varenda gång jag låg ner och försökte resa mig upp och då förstod jag att det måste bero på något annat. Efter att yrseln tilltagit och jag mått konstant illa i två dagar så kom jag iväg till sjukhuset och fick konstaterat att jag lider av "kristallsjuka" eller godartad lägesyrsel som det så fint heter. Har väl antagligen fått det av förkylning. Mina kristaller som sitter i örat har hamnat ur läge och orsakar därför yrseln vid vissa rörelser. Oklart hur lång tid det tar innan de hamnar rätt igen men det ska vara bra tydligen att trigga rörelserna för att hjälpa dem tillbaka igen. 
                                           

Det gjorde jag igår till exempel när jag och Angelina tillbringade fyra och en halv timme på Sundstas Äventyrsbad. Snacka om att alla vattenrutschkaneåk satte fart på kristallerna! Mådde pyton igår kväll... Men det har blivit mycket bättre så jag kan både jobba och träna i stort sett som vanligt. Mår lite småilla med jämna mellanrum bara och efter lite väl hastiga rörelser får jag ta tag i saker och hitta fokus igen.

Den här veckan blir det lite annorlunda här hemma. Peter är nämligen på resa med sin far till Torrevieja så jag och Angelina får klara oss själva. Ikväll är jag faktiskt alldeles ensam eftersom Angelina fick sova över hos mormor när jag hade sen fotbollsträning. Extremt ovant. Väldigt tyst och tomt. Men nu ska jag bädda ner mig med Camilla Läckberg "Lejontämjaren" innan det är dags att krama kudden...
So long så länge...

söndag 20 mars 2016

Busy doin´nothing

Ibland måste man få ta en dag när man gör just ingenting. Eller rättare sagt, man gör det man vill och har lust med. Denna söndag är en sådan dag. Den senaste månaden har rusat iväg för min del. Inte bara att det har varit lite mer jobb när chefen varit på semester utan det har också varit mera runt omkring också så fort jag haft en ledig stund över. Varenda helg har dessutom varit fullproppad med aktiviteter.
Står inför påskveckan som jobbmässigt är en av de slitigaste veckorna på hela året så det är bäst att passa på att andas lite. Nästa helg ska tillbringas i Linköping där kära Anna ska firas ordentligt när hon fyller 40 på Påskafton. Ska bli så kul! Är faktiskt redan lite exalterad. Inte bara över att få träffa Anna och Fredrik utan även Bella och Susan! Det var alltför längesedan nu. Sen ska det naturligtvis bli superkul att träffa andra medlemmar av Annas familj och stora bekantskapskrets.

                                      
Såhär såg det ut förra gången vi besökte Kaga. Hoppas på betydligt mindre snö den här gången men utsikten över schlätta är alltid magnifik.

Apropå att fylla 40 så har ju min kära livskamrat Peter fyllt dessa siffror under veckan som gick. Igår firade vi med närmaste familjen i stillsam anda med smörgåstårta och goda moussetårtor som förtäring.
                                      
                                             Familjen Broms och några Anderssons också...
 
Det stora partyt väljer vi att ha till sommaren. Ska sätta mig och kolla på datum senare idag. Klart man ska ha en hejdundrande fest när man fyller jämt! Ska bli kul att planera!
Peter fick ett gymkort av mig i present så nu hoppas jag att jag får sällskap till gymmet i fortsättningen...

                                     

Mycket fotboll är det såklart i mitt liv nuförtiden också. Håller i nuläget på att få fart på lagets hemsida och skriva spelarpresentationer om var och en av tjejerna. Vi har gjort tre träningar på grus hittills och har lite drygt en månad kvar tills seriepremiären mot Gunnarskog. Det ser bra ut tycker jag. Vi har utvecklats en hel del som lag under vintern och det känns väldigt positivt i truppen. Vi har en riktigt bra laganda som det gäller att vårda. Spelmässigt tror jag vi kommer att lyfta oss flera snäpp i år. Riktigt roligt att vi på onsdagar tränar tillsammans med F01 så vi blir såpass många att vi kan spela mycket. På onsdag ska vi försöka få ihop så många så vi kanske kan spela match mot varandra.

                                      

Peter (som definitivt är prylgalningen av oss två) köpte igår en riktigt bra sak. En Nespressomaskin. Jag älskar den redan, kaffegalning som jag är!

                                     

Har med undantag av några avsteg här och där käkat lågkolhydratkost i två veckor nu och det funkar så jäkla bra! Magen mår så otroligt mycket bättre och jag har blivit en hel del piggare. Ställde mig på vågen för första gången på evigheter i fredags och jag hade gått ner prick fem kilo sen nyår. Känns jättebra även om viktnedgång inte är prio ett. Försvinner det något kilo på vägen så är det väl bra men jag tänker inte bli slav under vågen igen. Jag försöker mest hitta en bra balans som jag mår bäst av. Både kostmässigt och träningsmässigt.
Har blivit lite sämre aktivitet på träningsfronten de senaste veckorna. Först och främst för att jag inte hunnit med riktigt och dessutom har jag problem med en häl. Tror att jag är överansträng i senan under foten. Högst troligt på grund av inomhusfotbollen och hårda golv. Svårt för mig att sitta still och vila men jag bör väl egentligen vila från löpning för att bli helt bra antar jag. Känns inte så kul nu när fotbollen äntligen flyttat ut och när snön försvunnit och man bara vill springa. Det är ju lite lustigt att förr när jag var yngre, nättare och hade kropp för att springa då VILLE jag inte. Nu när jag är gammal, överviktig och får ont av minsta lilla då vill jag inget hellre än springa. Ironin i det.

Håll tummarna för att den här klänningen passar för jag klickade nyss hem den med tanke på 40-årsfesten till helgen. Jag föll pladask för både modellen och färgen. Tror dock att den kommer vara för liten så jag hoppas inte på för mycket...
 
  Nu ska jag fortsätta min doin´nothing-dag med att gå ut i solen tror jag...
  
So long så länge...

                                               


tisdag 15 mars 2016

Frans och andra kungligheter

Så har en ny vecka tagit fart igen. Idag är jag sådär lätt medvetslös känner jag. Hela kroppen värker av trötthet. Misstänker sviter efter helgen i Stockholm samt att jag tränade fotboll sent igår.
Ja helgen i Stockholm blev en riktig höjdare och det var vi eniga om allihopa. Bra boende på Clarion Hotel Stockholm (rekommenderas verkligen), god mat, kul besök på Mall of Scandinavia, spontanträff med fina vänner, härifrån Mello-show och sen en fin avslutning med vandring i Gamla Stan och besök på Livrustkammaren. Vi älskar Stockholm! Angelina ville inte åka hem faktiskt.

Fredagskvällens middag var extremt god. Peter letade upp en liten grekisk restaurang på Ringvägen vid namn Maestro och vi käkade trerätters bestående av grillad Halloumi, lammytterfilé med rödvinssky och sen den krämigaste Tiramisun jag någonsin smakat. Helt fantastiskt gott! 

Snacka om att jag fick en liten chock när jag kom in i Friends Arena. Hade inte riktigt kunna föreställa mig hur stort det var. Eller hur högt vi skulle sitta...jag är ju ganska så höjdrädd så att vingla både upp och ned i en decimeter höga klackar i den här trappan var en riktig rysare...

      
Angelina är Mello-redo med blinkande hatt och färgglad snurra. 

Själva showen då? Jo jag tyckte den var flera snäpp bättre än finalen jag såg för sju år sedan i Globen när Malena Ernman vann. Bättre ljus och ljud, bättre låtar, betydligt bättre mellanakter och sen var det ganska mäktigt att sitt så högt på läktaren och se hela publiken även om man inte såg så mycket av artisterna mer än på skärmarna.
De flesta av deltagarna sjöng kanonbra med ett stort extraplus till Wiktoria som har en enorm pipa. Sjukt bra!
Att Måns dök upp med barnkören var en kul bonus. Den fina stråkversionen av Heroes var faktiskt hela kvällens bästa nummer. Sen fick vi ju även se en hel radda med artister när nostalgimedleyt spelades. Liiiite besviken dock på att Alcazar inte deltog men vi fick ju Brandsta City Släckers haha

Själva direktsändningen såg vi hemma på hotellrummet. Vi var aptrötta lagom till när Frans helt väntat korades till vinnare. Om han har en chans i Eurovision? Han vinner inte men jag tror inte att han har så  dåliga odds som många påstår. Hans låt sticker ut på något konstigt sätt i sin enkelhet och grabben är ju minst sagt charmig. 

     
På söndagen tog vi en runda i Gamla Stan. Vi brukar ofta göra det. Tröttnar aldrig på att gå omkring i de trånga gränderna.

    

Konstigt nog har jag aldrig varit inne på slottet och inte heller denna gång. Vi får se hur det blir nästa...

Till min stora glädje så gick Angelina med på att besöka Livrustkammaren. Åh vad jag älskar att botanisera runt bland alla gamla vapen, vagnar och pråliga kläder! Kunglig historia är min grej kan man säga. Svårt att beskriva känslan i kroppen när jag får se Gustaf II Adolfs blodiga skjorta från 1632 men av någon anledning tycker jag att det är väldigt häftigt. Skulle helst vilja läsa på varenda skylt men då får jag nog gå dit ensam.

    

    


      
Ett stort plus att barnen får testa lite grejer...

      
Vi har en väldigt vacker och grymt bra huvudstad och jag hoppas vi inte dröjer alltför länge med att återvända.

Nu väntar en vecka med lite firande av en viss 40-åring.

So long så länge

















lördag 12 mars 2016

I väntan på Mello-genrep


I väntan på dagens höjdpunkt, Mello-genrepet inför finalen, så har vi besökt monstergallerian Mall of Scandinavia. Här fanns typ ALLT! För min del blev det dock bara lite smink men det beror mer på min ekonomi än att det inte fanns saker att köpa om man säger så. Angelina köpte ett par snygga boots och ett par hörlurar. 
Vi hann trevligt nog även med en snabbfika med Anna och Wille som också var på shoppingrunda. Ibland klaffar det. 
    


                  Läget nu är detta...
     
Vi sitter utanför Friends och njuter av solen som faktiskt värmer...

   

Ska bli kul att komma in i arenan för här har jag aldrig heller satt min fot.

Angelinas och min favorit är SaraHa och Kizunguzungu men är ganska övertygad om att Frans tar hem segern ikväll.

To be continued...

fredag 11 mars 2016

Baklänges till 08-land


Så har jag då tagit helg och i detta nu rullar jag in på Degerfors tågstation. Ja inte jag då utan tåget som jag sitter på. Jag åker baklänges. Med destination vår Kungliga Hufvudstad.

Jag har de här två guldklimparna med mig också...
      

Jag har mått lite småilla hela dagen men jag hoppas det släpper snart. Trist att inte må hundra när man ska ut på roligheter. 
Har inte varit i Stockholm på evigheter och det ska bli så skönt att få känna lite stadspuls bara för en liten stund. Jag behöver det.
Har inga direkta planer för kvällen. Ska checka in på hotellet som ligger på Söder. Har inte bott där förut så hoppas det är bra. Fick ett SMS av A. förut som berättade att hon också är i stan så hoppas vi hinner styra upp något. 
  
Nu ska jag passa på och blunda en stund och lyssna på skön musik!

So long så länge...



torsdag 10 mars 2016

Nu sätter jag snurr på det här...

Ja ja jag veeeet...jag har försökt återuppliva den här bloggen i två år snart utan att få någon riktig kontinuerligtet på det hela. Kommer inte att få det heller förrän jag återgår till att göra dagliga inlägg. Därför har jag nu bestämt att göra just detta. Korta och långa inlägg om precis vad som helst som händer i min vardag. Jag behöver skriva. Behöver ventilera. Nu när jag inte har Twitter längre så blir det som ett uppdämt behov som jag inte finner något lämpligt utlopp för. Jag har alltid skrivit och kommer troligtvis alltid göra det i någon form. En gång i tiden hade jag ganska så många stadiga läsare på den här bloggen men det känns sekundärt. Jag har alltid skrivit mest för min egen skull. När bloggandet var som flitigast blev jag alltid så paff när folk jag inte kände stannade mig ibland och kunde redogöra för hela mitt liv typ. Jag har egentligen aldrig reflekterat över att mitt skrivande når ut till så många och blir alltid förundrad över att någon bryr sig om vad lilla jag har för mig om dagarna.

Tänker börja mitt vardagsbloggande med att dimpa ned i nuet. Torsdag eftermiddag. Precis kommit hem från jobbet. Står vid spisen och ska fixa tacos till mig och kidsen. Peter ska få Mexicana-gryta eftersom han högst motvilligt äter tacos.
Jag har sedan i måndags käkat ganska så strikt lchf-kost för första gången på evigheter.

     

Inte i första hand för att jag ska gå ned i vikt, det gör jag alltid oavsett, utan mer  för att få ordning på magen och stopp på mitt eskalerande brödätande som jag inte mår bra av. Först och främst har jag tänkt mig den här veckan men känner jag för det kör jag på längre. Såhär inne på fjärde dagen känns det som vanligt kanon. Inte haft några övergångsbesvär alls och magen är redan lugn. Märks på att kaffeåtgången. När jag käkar LCHF får jag en stålmage så jag kan dricka i princip hur mycket kaffe som helst. Inge helt bra kanske.

Måste packa sen efter middagen för imorgon kväll efter jobbet drar vi till Stockholm. Vi ska på Mello-final på lördag sörrni. Jojomensan. Ska bli kul. Alltid skönt med helg i huvudstaden även om det brukar bli intensivt. 
Hoppas jag hinner med en sväng till gymmet ikväll också. Skulle helst vilja ta en löprunda i det fina vårvädret men min högerhåll krånglar. Tror det beror på alltför mycket springande på hårda inomhusgolv den senaste tiden så jag hoppas att det går över nu när vi börjar spela fotboll på grus istället. Hade ju samma problem med hälarna när jag körde gympapassen. 

Vill dela med mig av ett superbra recept på en Snickers-kaka som är utan vanligt socker och dessutom glutenfri. Supersmaskig men mäktig så man behöver inte stora biten. Kakan är sötad med ekologiskt vaniljpulver och stevia strö. Rekommenderas!

Som sagt. Efter flera dagar med mer snöande så är det lite vår i luften idag. Jag har verkligen försökt den här vintern att se positivt på årstiden och jag tycker själv att jag lyckats rätt bra men nu räcker  det. Ge mig vår liksom. Är trött på gråa dagar, slask och mörker. Har känt mig ovanligt trött också i vinter. Vad det beror på vet jag ej men jag hoppas även på att en kostomläggning kan hjälpa mig även där när inte enbart träning gör det. 
      

Avslutar med att tipsa om House of Cards. Har ni inte sett serien så GÖR DET! Såg klart fjärde säsongen igår och den är briljant! Genialiskt manus och suveräna skådisar! Finns på Netflix.

So long så länge...




onsdag 2 mars 2016

Bara för att jag har lite tid över...

...ska jag slänga ned några rader. Flera veckor sedan jag skrev något. Tiden bara försvinner och mina dagar är smäckade med saker att göra! Mycket jobb, mycket tränande och just nu väldigt mycket fotbollsrelaterade uppgifter. Det är kul men en hel del att hålla reda på.

I detta nu sitter jag på Leos Lekland. Angelina och Gustav leker och jag försöker få ihop ett vettigt matchschema inför säsongen 2016. Inte mindre än 22 matcher ska petas in från slutet av april till början av oktober så det är som ett knivigt pussel. Sen finns det naturligtvis en hel del aspekter man måste ta hänsyn till förutom att det blir mörkt tidigt en onsdagkväll i september så matcherna måste förläggas till helgerna...Nåja...Lotta och jag delar på uppgiften så det kommer säkert lösa sig till slut även om det känns lite rörigt just nu.

Till helgen ska vi lite hastigt och lustigt vara med på en inomhuscup i Grums. Det var ett lag som hoppat av så vi blev tillfrågade igår om vi ville vara med. Ska bli skitkul! Tror inte jag spelat en sån cup på drygt femton år!

Har faktiskt inte tränat alls den senaste veckan. Har helt enkelt inte haft tid. Var borta under helgen och hälsade på kusiner och kusinbarn i Grängesberg och sen har jag hamnat lite efter på hemmafronten sen innan. När man tränar fem-sex ggr i veckan så växer tvätthögen obönhörligen om man säger så och jag känner att ibland måste jag prioritera bort träning för att slippa leva i ett rot. Ibland kan det vara skönt att vila kroppen lite också. Veckan innan tränade jag stenhårt och hade ont både här och där även om ryggen är helt bra nu. Men ikväll blir det fotboll! Har varit lite hostig och tät i bröstet men jag hoppas att jag ska orka i alla fall. 

Som sagt. I helgen åkte jag, brorsan, pappa och faster M. norrut och hälsade på släkten. Det inträffar alldeles för sällan och det var så kul att få träffa alla och tjöta lite. Vi hade minst sagt lite catch-up att göra. Fick till och med "träffa" kusinbarn Anna och få en visning i nya huset trots att hon befann sig på helt annan ort tack vare FaceTime. Teknik är grymt bra ibland.

God mat, bubbel, tak över huvudet och trevligt sällskap fick vi av min kusin Inger hennes man Jonny.

Brorsan dricker kaffe. En lågoddsare.

Pappa och kusin Åke har alltid massor att prata om.

Kusinerna Inger och Kicki förbereder middagen 

Kusinbarn Tony kom också förbi en sväng. Lite lustigt att mina kusinbarn faktiskt är äldre än mig:)

Strålande vacker helg. Denna bild är tagen i Kopparberg på vägen hem i söndags.

Imorse var jag faktiskt på undersökning hos tandläkaren. Jag är 35 år och aldrig haft ett hål. Inte den här gången heller. Nästa besök sker förhoppningsvis inte förrän 2018. Tackarrrr.