onsdag 22 januari 2014

Prioritering

Jag är en periodare när det gäller träning. Det har ni som följt min blogg ett tag säkert märkt. Ibland tränar jag som satan sen kan det gå månader utan att jag kör ett enda träningspass. Kan ju verka märkligt med tanke på att jag hävdar att jag älskar att träna men det gör jag verkligen. Finns inget som får mig att må så bra!
Det finns naturligtvis flera anledningar till mitt träningsbeteende och jag tänkte lista dem
1. Jobbet
jag har ju inte direkt ett stillasittande jobb. Tvärsom. Jag går nästan oavbrutet mellan 8-10 timmar per dag med 15-30 minuters paus. Ofta är det stressigt och golven är hårda. Kroppen känns inte alltid i toppskick när man kommer hem om man säger så. Då slår oftast latmasken till med besked.

2. Familjen
I många år när jag ledde egna träningspass prioriterade jag nästan bort familjen för att hinna med. När jag inte jobbade så tränade jag. Med andra ord var jag aldrig hemma. De senaste två åren har jag försökt att prioritera att vara mer med familjen på fritiden och då får träningen stryka på foten trots att jag många gånger verkligen vill. Man kan ju inte dela sig.

3. Vanan
Alla vet ju att om det blir längre uppehåll från träningen så är det väldigt svårt att sätta fart igen. Därför går veckorna som blir till månader och även om du saknar att svettas och känna pulsen öka så orkar du inte riktigt ta tag i det. Så blir det ofta för mig. Tills jag bara ger mig fan på att NU ska det ske!

4. 100%-människa
...är jag verkligen. Har svårt att göra något lagom oavsett vad det gäller så det är verkligen inte konstigt att det blir som det blir. För mig är utmaningen att få till en lagom träningsdos med lagomt många pass i veckan som jag vet att jag kan klara av.

Med detta sagt så kan jag avslöja att jag idag har satt upp målet att fixa 66 träningspass fram till midsommar. Det vill säga tre pass i veckan vilket jag tror är ett rimligt mål. Hoppas naturligtvis på fler men vi börjar så.

Första passet är redan avklarat. Masade mig iväg till gymmet idag och körde ben och axlar. Det var väldigt segt och tungt men det får man ju räkna med. Jag är åtminstone igång igen. Som vanligt tar jag dag för dag och gör mitt bästa.

Dessutom är jag inne på min tredje sockeravvänjningsdag. Går som på räls hittills. Brukar vara värst fjärde och femte dagen så håll tummarna för mig nu!

So long så länge

1 kommentar:

Inga M sa...

Sockerstopp är inte fel. Jag kör det ibland och dag 3-4 brukar vara värst med lite huvudvärk och så. Men i övrigt så är det en höjdare för kropp och själ. Synd att slisk ska vara så gott, svårt att vara sockerfri ständigt.