Lyssna på kroppen

Igår när jag kom hem ifrån Karlstad var jag helt slut. Sådär trött och sliten så man bara vill lägga sig i sängen och sova. Men. Så var det ju så att jag hade ett löppass att se fram emot. Hade verkligen INGEN lust alls och det är inte helt vanligt. Visst kan det kännas lite gruvsamt ibland innan löparkläderna är på men sen börjar man oftast tagga upp. Inte igår.

Som jag nämnde i lördags så är jag förkyld men har inte ont i halsen utan är mest snorig och nysig och då brukar jag oftast våga träna ändå.
Efter mycket om och men så kom jag då iväg och bestämde mig för att springa lite snabbare uppvärmning än vanligt för att kanske komma in i andra andningen lite fortare än vanligt. Är ju så jäkla slow i starten. Körde på i två kilometer och sen några ruscher. Helt färdig. Varken benen eller flåset hängde med alls. Hade ju planerat att köra intervaller och jag gjorde ett försök men avbröt efter någon minut. Insåg att jag aldrig skulle fixa det.

Det är liksom ingen id'e att pressa kroppen när den skriker ut att den inte vill så det fick helt enkelt bli träning "efter dagsform" som det så fint heter. Jag joggade i lagom tempo vissa sträckor, sprang korta intervaller i uppförsbackar och resten gick jag. Blev väl en 8-9 km totalt så helt bortkastat var det inte även om det inte blev riktigt som jag hade tänkt.

Passade på att reka lite på elljusbanan. Det var så många år sedan jag var däruppe så jag kom inte ihåg hur banorna gick. Mycket upp och nedför precis som på Lidingö så nu är det snart dags att flytta in i skogen med träningen. Blir perfekt uppladdning!

Nu hoppas jag bara att den här skiten snabbt går över och att jag får energin tillbaka. Bara en månad kvar nu...