När jag började med LCHF så insåg jag för första gången riktigt hur illa sockerberoende jag egentligen är. När jag hade avgiftat mig från sockret i ett par veckor och fick uppleva "noll-suget" så var det som en befrielse. Jag ville helt enkelt inte ha. Jag kunde titta på en godisskål och inte bry mig om överhuvudtaget att den stod där. Den beskrivningen får man höra från de flesta som är riktigt strikta och duktiga med LCHF. Men sen finns det en annan sida också och det är hur himla lätt det är att äta något som triggar sötsuget och har man då inte karaktär nog så faller man dit igen...Dessutom är det lite svårt att veta exakt VAD som triggar och vad man ska undvika. Det får man ju liksom lista ut själv...
Mitt problem den senaste tiden har varit att jag valt att äta godis på helgerna. Ibland mer och ibland mindre och naturligtvis har detta även lett till att min viktnedgång stannar upp. Det är ju så himla dumt av mig! Finns ju egentligen inga fördelar alls med detta. Visserligen kommer jag tillbaka på banan så fort det blir måndag men då får man ju kämpa mot suget i ett par dagar igen. Är det värt det? NEJ.
Jag vill så gärna tro att jag har kontroll och att jag klarar att ta max fem godisbitar och sedan sluta äta men ska jag vara ärlig så fungerar det oftast ganska dåligt. Detta beror nog väldigt mycket på att jag närmar mig målvikt och känner mig smal men hur ska det då gå när jag har kommit ned några kilo till? Kommer motivationen att hålla sig borta från sötsaker bli ännu mindre då?
Nu tror ju inte jag att jag är den värsta sortens sockerknarkare heller för då hade jag aldrig pallat att jobba på ett konditori och jag blir sällan sugen när jag går i affären och ser godis och så. De gånger jag åker dit är när skålen med lösgodis kommer fram på bordet. Då är det kört! Lösgodis är med andra ord min största fiende och tyvärr är det oftast det som står på bordet en lördagskväll hemma hos oss...Lättaste lösningen är att ungarna får köpa annat lördagsgodis. Får kolla om de går med på det helt enkelt så är nog mycket vunnet tror jag....
3 kommentarer:
Jag har också godis som min stora fiende. Sonen plockar sin egen påse och håller den sen för sig själv. Han får ingen skål... Då blir det lite svårare för mig att gräva där.
/ S
jag är verkligen precis likdan. Att ta fem godisar blir femtio:P ne men det är som du säger lika bra att inte ta någon. ush vad jobbigt det är det här med en färglad skål på bordet. dumma skål!
Du kanske är vad Gunilla beskriver som missbrukare. har svårt med socer, men kan sluta om du bestämmer dig.
Hoppas det går vägen för dig att få barnen att äta annorlunda godis =)
Skicka en kommentar