Matplanering

Just det här med att planera när man äter LCHF är lite A och O. Har man inte planerat bra så blir det ofta att man kanske trillar dit på något som inte alls är så LCHF bara för att det man SKA äta kanske inte finns att få tag på just där och då. Svårast är det förstås i början när man är lite osäker på vad man ska och inte ska äta men ska LCHF funka i längden så tror jag man måste bli bra på att planera lite om inte kosten ska bli för ensidig.
För mig är det väldigt ofta under stressiga perioder (som det är just nu) att jag inte hinner/orkar planera och detta resulterar ofta i att jag äter ägg, ägg, ägg, bacon, bacon, bacon och hamburgare, hamburgare, hamburgare. Gott visserligen men vissa dagar bara längtar jag efter en riktigt lagad måltid. Har man planerat i förväg så går det ju både fortare när man handlar och man hinner oftast fixa ihop något trots tidsbrist.
Detta är något som jag måste ta tag i igen för att få ordning. Jag var ju superduktig där ett tag och gjorde menyförslag för hela veckan på söndagarna och satt och letade recept. Då funkade allt super. Ska försöka införa den rutinen igen tror jag.
Eftersom jag klarade gårdagen så bra på jobbet så ska jag planera dagen så att den blir lika bra. Jag vet redan att det kommer att bli en saftigt lång dag och då gäller det att hålla insulinkurvan på en bra nivå för att klara sig undan suget.
Idag får det nog bli chorizo med chilibea till lunch och kyckling med mozzarella, soltorkade tomater och oliver till middag. Låter väl ganska så gott eller hur? Kan köpa några Babybel att ha till mellanmål också så fixar jag nog även denna dagen.
Som sagt; planering är A och O om man ska klara drygt nio timmar på en armlängds avstånd från alla sötsaker. Att jag har så stora problem med detta just nu är för att det är ganska så stressigt på jobbet för tillfället och då är det extra stor risk att något onyttigt åker ner av bara farten. Så funkar jag. Stressätare av stora mått. Sen kan det gå flera veckor som jag inte ens bryr mig att jag omges av sötsaker men just nu är det som att ge sig in på minerad mark så fort jag sätter foten på det där cafét...