onsdag 11 maj 2011

Luften tog slut...

Ja igår var jag ju iväg på springtävling igen och det blev en "Nära-döden-upplevelse" nästan. Närå inte riktigt så illa men inte långt undan...
Jag kände mig väldigt täppt i näsan innan jag skulle iväg så jag preparerade mig med nässpray men det hjälpte föga. Funderade en sväng på om jag skulle ta med Angelinas astmamedicin men skippade det. Skulle jag inte ha gjort....
Som jag redan hade hört talas om så startade den 6 km långa banan med en rejäl backe och jag satte kanske en aningens för hög fart ifrån start men jag kände mig mycket piggare i benen än senast och allt flöt på bra...tills cirka 2,5-3 km. Då var det som om bröstet snörptes ihop och jag fick ingen luft. Näsan var tvärtätt och i halsen hade jag fullt med slem. Fick helt enkelt stanna och försöka hosta upp slemmet. Funkade inget vidare för bara efter några 100 meter så fick jag stanna igen...det svartnade nästan framför ögonen på mig...Till sist fick jag i alla fall upp det som täppte till och sedan gick jag i cirka 20-25 sekunder. Sen jäklar fick jag krafterna tillbaka och de sista två kilometrarna dundrade jag på fortare än jag någonsin har sprungit förr. Jag var helt slut när jag kom i mål och hela bröstet värkte. Som tur fick jag lite Bricanyl av M.

Jag hade ju astmaspray när jag var yngre och spelade fotboll och innebandy just på grund av att jag ofta blir så tätt i näsan och slemmig i halsen när jag konditionstränar. Igår berodde nog det mesta på allt jäkla frömjöl som är i luften just nu för jag hörde att det var flera som hade problem. Får nog försöka fixa astmamedicin om jag ska orka fortsätta med löpningen för det är ju fruktansvärt irriterande när man känner att kroppen i övrigt orkar med och man inte klarar att andas normalt. När jag gör något som är väldigt ansträngande som typ löpning, spinning eller cirkelträning så MÅSTE jag kunna andas in med näsan och ut genom munnen för annars orkar jag inte och när jag inte kan göra något utav det så blir det omöjligt...

Nåja...jag tror att det gick ganska så fort undan ändå trots att jag gick en stund. Banan var väldigt bra med lite upp och ned och framför allt att den sträckte sig mestadels inne i skogen. Det gillar jag verkligen. Ska bli riktigt intressant att se tiden. Jag gjorde i alla fall allt jag kunde efter omständigheterna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är inte klok som orkade genomföra loppet! Puh!! Men är man envis så...;))

Kram

Tessan sa...

Med envishet kommer man långt:)) i alla fall i mål...