Klädpaket

Igår så anlände äntligen mitt klädpaket från La Redoute som jag beställde för ett par veckor sedan. Det var längesedan jag handlade därifrån men jag tycker att de har en hel del snyggt utan att det blir innihoppsan dyrt. Först och främst måste jag ju ha lite basickläder eftersom 90% av plaggen i min garderob är för stora. Det är liksom slut på valmöjligheterna.
När man beställer från La Redoute får man ju tänka till ett extra varv eftersom de har franska storlekar. Det vill säga att när det står stl 40 så är det en svensk 38:a. Eftersom jag oftast köper större överdelar än underdelar så ställer detta till lite i hjärnan när man ska få ordning....Jag chansade. Jag beställde allt i frank stl 40 (alltså svensk 38:a) men jag hade lite onda aningar när jag slet upp påsen igår.

Jag hade beställt: en assymetrisk längre t-shirt/tunika, en väääldigt genomskinlig finare top, en längre, tajtare t-shirt i grått och svart mönster med Betty Boop (!), en klänning i orientalisk stil som jag genast blev förälskad i eftersom det är "mina" färger på den, ett par piratbyxor i denim, ett par haremsliknande svarta byxor med bred linning och ett par superkorta shorts som jag antagligen kommer att spendera hela sommaren i....struntar i om mina lår ser feta ut, jag älskar korta shorts!
Efter jobbet så kunde jag knappt vänta tills jag fick prova allt och rubb och stubb passade faktiskt!
Tror inte riktigt att ni kan förstå hur surrealistiskt det känns för mig att kunna dra på mig kläder i stl 38 och allt sitter hur bra som helst. Inga valkar som sticker ut eller något som klämmer åt. När jag började med LCHF så lovade jag mig själv att vara nöjd om jag någon gång i mitt liv kom i stl 40 igen så nu kan jag inte vara något annat än just nöjd. Jag har enbart kunnat använda stl 38 några korta perioder under mitt vuxna liv så jag vet nu att jag är mindre än vad jag någonsin varit på den här sidan 20-strecket. Känns helt fantastiskt och väldigt ovant.

Eftersom jag har tänkt att kapa ytterligare fem kilo så kan man ju undra...om jag nu klarar detta med mitt mål att gå ned till 60 kg, kommer jag då att kunna ha storlek 36 till och med? Antagligen eftersom jag är så kort i växten. Känns görknepigt minst sagt.
Fast jag ser mig själv i spegeln nästan varje dag så förstår jag nog inte riktigt att det är så stor skillnad. När jag tittar på kläder och håller upp dem så tänker jag hela tiden "shit de där är alldeles för små" och sen när jag får på mig dem och de är för stora, det är då jag först inser att jag inte är stor längre. Det känns så skönt att ha kommit dit. Att vara nöjd med sig själv.
Jag minns en gång för något år sedan när jag hittade min Diesel-kjol längst inne i garderoben och när jag höll upp den så tyckte jag den såg så mini ut. Då sa jag till Peter: "Hur kunde jag tycka att jag var tjock när jag kunde ha den här?" Det var just där och då som jag lovade mig själv att vara nöjd om jag någonsin kom tillbaka dit. Innerst inne trodde jag knappt på det själv...Man måste nog stanna upp ibland och reflektera och vara stolt över vad man har åstadkommit. Jag får dagligen höra hur duktig jag är men jag ser det sällan själv ifrån den sidan utan är kanske missnöjd över att jag har "fuskat" alldeles för mycket den eller den dagen...Herregud! Jag har ju faktiskt kapat 23 kg på nio månader och det är ju fantastiskt! Jag HAR varit duktig men det som är det sjuka är att jag sällan tycker att det har varit speciellt uppoffrande. Hade jag kommit hit på svältkost så hade jag nog tyckt annorlunda misstänker jag...

Blev ett långt inlägg av detta men nu har jag i alla fall lite nya kläder som passar och det är väldigt viktigt för att man ska känna sig bekväm och snygg i sin nya kropp. För stora kläder glädjer inte lika mycket...