Jag skulle aldrig klara mig utan...

Just det där argumentet hör man ofta när man diskuterar LCHF med folk. "Jag skulle aldrig klara mig utan godis..", "Jag skulle aldrig klara mig utan potatis..." "Jag skulle aldrig klara mig utan pasta"... och så vidare...
Det är ju bara rent bullshit! Klart att man gör! Man dör ju inte om man inte får äta smörgåsar, potatis eller pasta. Allt går bara man vill riktigt mycket. Sen behöver man ju inte heller ha inställningen att man ALDRIG mer ska äta de där sakerna. Jag har nu ätit LCHF-kost merparten av de senaste åtta månaderna men jag har ändå smakat både bröd, pasta, potatis och jag kan säga att så jäkla underbart var det inte så det har inte gett mersmak så att jag kommer att återvända till den kosten igen.

När jag började med LCHF så gick jag inte in i det med en massa tankar på vad jag INTE fick äta. Jag letade istället upp alla godsaker som jag verkligen FICK äta och upptäckte snabbt att det var ganska så mycket och därmed blev min saknad efter det där andra minimal. Det handlar med andra ord (som det mesta här i livet) mycket om vilken inställning man har till saker och ting. Jag har till exempel aldrig käkat så god mat som jag gör nu. Jag har aldrig förut provat så många olika recept och nya saker som nu. Det är både inspirerande och spännande och jag har på köpet blivit avsevärt bättre på att laga mat än förut eftersom jag nu gör det mesta ifrån grunden...

Jag har alltid varit en smörgåsmänniska och jag trodde nog att detta skulle bli det värsta för min del att avstå när jag började med LCHF. Jag kunde leva på mackor en hel dag om det var så och eftersom jag jobbar med att stå och göra mackor hela dagarna i ända så är väl inte det så konstigt kanske att det blev en och annan som hamnade i magen om dagarna. Konstigt nog så blev det inte så. Jag har knappt käkat en enda macka eller bröd överhuvudtaget sedan i augusti. Jag åt en bit av mammas hembakade "kake" på mâten, jag åt två julknäckebröd på julafton och jag åt en toast på jobbet när jag hade juluppehåll från LCHF. Sen har jag smakat pyttebitar av bröd på jobbet när de har gjort något nytt. That´s it. Konstigt så det kan bli...

Den här mackan gjorde jag på jobbet idag och då blev jag faktiskt lite sugen...Pesto, kyckling, soltorkade tomater, ruccola, featost, rödlök och timjan. En Tessans favvis-macka med andra ord. Den hade jag mer än gärna grillat i smörgåsgrillen och satt tänderna i men icke...

Det jag väldigt felaktigt trodde var min största svaghet var alltså smörgåsar. Det var det inte. Jag ljög för mig själv helt enkelt. Det är och har alltid varit: Godis! Det är där jag har mitt största problem. Jag är en sucker för godis helt enkelt. Plockgodis och choklad i största synnerhet. Fuskar jag med LCHF så äter jag godis...tyvärr...för det skulle vara betydligt bättre att äta en macka istället...

Jag klarar inte av att ha godis omkring mig utan att äta. Så är det bara och jag antar att jag får leva med den kampen resten av mitt liv. Många som käkar LCHF säger att de får ont i magen efter att de har käkat godis. Tyvärr så får inte jag det (om jag inte drar i mig omåttliga mängder då) men om jag käkar bröd så får jag däremot ont i magen och om jag äter chips så dör den nästan...Jag älskar godis helt enkelt men att jag skulle klara mig utan, det är jag helt övertygad om...

Vad tror du att du aldrig skulle klara dig utan?