Vad motiverar mig?

Fick en fråga på min andra blogg om jag kunde berätta lite om vad som motiverar mig till att gå ned i vikt och träna som jag gör. Det är ju många faktorer som spelar in men jag ska göra ett försök att lista upp det.

1. Jag vill hålla mig frisk
För exakt ett år sedan var jag på MVC och tog ett blodtryck och detta visade inte på något bra resultat. Jag låg precis på gränsen till högt blodtryck och jag vägde då cirka 84 kilo tror jag. Visserligen var jag väldigt stressad när detta tryck togs men jag kan ju vara stressad vid ganska så många tillfällen om dagarna så jag tänkte lite extra på detta. Att mitt hjärta fick jobba så hårt hela tiden. Hade ju problem med detta även när jag var gravid men blodtrycket sjönk till det normala efter förlossningen tack och lov.
Har många av mina nära släktingar som lider av typ 2-diabetes och har haft eller har hjärt/kärlsjukdomar och därför vet jag redan från början att jag har dåliga odds emot mig. Jag vill till varje pris försöka motverka att få dessa metabola syndrom och även om jag kanske inte lyckas så vill jag veta att jag har gjort allt i min makt för att undvika det när den dagen kommer. Det här är min största motivationskälla.

2. Jag vill vara normalviktig och stark
Jag använder ordet normalviktig och inte "smal" medvetet. Jag har aldrig varit, efter mina egna definitioner, smal egentligen även om jag under vissa perioder  i mitt har varit normalviktig. Jag har kraftig benstomme helt enkelt och ganska så lätt att lägga på mig muskler. Jag är ju ganska så fyrkantig i kroppen egentligen och har breda axlar, bred bål, ganska bred midja, breda höfter och stora lår. Resten av benen har dock alltid varit ganska så smala. Det är vad jag har att jobba med men jag klagar inte. Jag har dock haft turen att vara ganska så proportionerligt så allt fett lägger sig inte på ett ställe utan fördelar sig över hela kroppen. Därför är det många som tror att jag väger mindre än vad jag egentligen gör. Jag har alltid vägt mycket. Tycker faktiskt att jag gör det nu också med tanke på att jag faktiskt har storlek medium eller 38/40.
Jag har inga illusioner att någonsin bli smal på riktigt. Vad jag vill är att få en snygg, fast och stark kropp utan för mycket överflödigt fett. Den dagen kommer jag att bli nöjd. Eller nöjd och nöjd...mycket svårt att göra mig nöjd...

3, Jag vill ha kontroll
Jag är ett kontrollfreak av stora slag. Jag vill kunna styra saker och ting. Att inte ha kontroll över sitt ätande är en grej som har skapat stor frustration hos mig och har gjort att jag nästan hade tappat tron att jag någonsin skulle lyckas att bli av med min övervikt igen. Det vill säga innan jag började med LCHF. Jag har, som jag tidigare har nämnt, hållt mitt ätande och sockerbegär i schack i långa perioder men den här gången hade jag arbetat upp ett sockerbegär som vida överskred vad min motivation och motståndskraft orkade med. Nu sitter jag för första gången i mitt liv i förarsätet och har lärt mig att kontrollera vad jag ska äta och i vilka mängder jag ska äta. Det är en befrielse större än någon kan ana och att behålla denna kontroll är en oerhört stor motivationskälla för mig.

4. Jag vill känna mig snygg
Det vill väl alla människor by the way? Nu vill inte jag komma och säga att överviktiga människor är fula för det är de inte men JAG känner mig inte attraktiv när jag är tjock. Väldigt sällan i alla fall. Fastän jag har varit överviktig i stora perioder av mitt liv så vägrar jag att se mig som den tjocka tjejen och bli bekväm med det. Jag har aldrig känt mig bekväm med fettvalkar och stor mage. Aldrig någonsin. I somras ville jag knappt se mig själv i spegeln för jag gillade verkligen inte det jag såg. Då ska ni veta att jag inte direkt lider av dålig självkänsla men det har funnits dagar de senaste åren när jag nästan har gråtit efter att ha speglat mig. Känner man sig bekväm med sin vikt så känner man sig också mer bekväm med sitt utseende. Det tror jag stenhårt på och det bevisas med att jag har fått så oerhört många komplimanger just för mitt utseende de senaste veckorna. Det är ingen slump.

5. Jag vill kunna köpa kläder
Ja köpa kläder kan man bevisligen fast man är överviktig men ärligt, hur kul är det? Inte det minsta och dessutom jävligt besvärligt att ens hitta något som sitter bra och täcker delar som det ska täcka.
När jag kom hem från förlossningen (lyckligt omedveten om hur lång tid det skulle ta innan jag gick ned igen) så sa jag att jag INTE skulle köpa några större klädesplagg utan snabbt gå ned alla kilon och använda mina gamla kläder. Gick ju jättebra...NOT! Jag försökte trycka ner mig i vissa plagg som funkade (typ byxor med resår i midjan, leggings, kjolar osv) men alla tröjor, t.shirtar, jackor, jeans med mera kunde jag ju bara glömma. Till och med skorna var nästan för trånga. Det var bara att handla nytt även om det bar emot. De sista plaggen jag införskaffade innan jag började LCHF var alla i storleken 46 eller XL (något plagg till och med med stl XXL) och det var verkligen ett nederlag men ändå bättre att ha kläder som passade istället för för trånga plagg.
När man är normalviktig så är det helt klart lättare att hitta snyggare kläder och man behöver inte tänka lika mycket på att de ska sitta på ett visst sätt för att täcka över något eller få en att se smalare ut.

Det här är väl i stort sett de fem STORA motivationskällorna jag har när det gäller min viktnedgång och träning. Sen finns det förstås en massa andra små saker som kan öka på motivationen men de tänker jag inte ta upp nu. Vilka motivationskällor har du? Hitta dem, lista dem och kom igång!