Igår kväll bänkade jag mig i TV-soffan för att kolla OS-invigningen i brist på annat. I ärlightens namn brukar dessa tillställningar vara ganska så pompösa, sega och långtråkiga men den här gången hände det faktiskt något. Mitt intresse vaknade redan när jag fick veta att Danny Boyle (som har regisserat en av mina favoritfilmer "Trainspotting") var ansvarig för det hela och ojojoj vilken känsla den mannen har! Satt trollbunden från första stund. Temat för invigningen var att det skulle vara "något för alla" och på den punkten lyckades han verkligen. Det var till en början lite engelsk historia från bondesamhälle till industrialism, det var söta barnkörer, det kom en hyllning till den engelska vården sammanvävt med engelsk barnlitteratur, ett härligt potpurri med engelsk musik ifrån sextiotalet och framåt och såklart massor av brittisk humor (som jag älskar).
Läste förresten ett roligt inlägg på Twitter förut om Queen Elisabeth. Det var Expressenjournalisten Niklas Svensson som hade skrivit i samband med invigningens slut; "Låt nu drottningen åka hem och lägga sig snabbt som fan". Någon hade svarat: "De kör henne stående till vaxkabinettet". Haha...slående tycker jag:))
Tyckte dock att det åtminstone ryckte lite i mungiporna på henne när barnkören sjöng "God save the Queen" men det kan ju ha varit en spasm bara...
Nationernas intåg var däremot lika segt och långdraget som vanligt så där sov jag en liten stund. Såg dock när Sverige med Rolf-Göran Bengtsson i täten kom in i sina asfula rugbydräkter och det kunde ha kvittat;) Fanns ju förvisso de som var värre. Säger bara Bulgarien i sina blåvitrutiga dräkter. Brrr...
Sen blev det intressant igen när elden skulle tändas och det var vilda spekulationer vem som skulle få denna ära. Verkade inte som om någon hade tippat att sju talangfulla ungdomar skulle göra det och en del verkade också besvikna över detta faktum. Själv tyckte jag att det var ett otroligt genomtänkt och klokt val. Tänk vilken kick för dessa ungdomar att få springa det där varvet på olympiastadion och få tända den olympiska elden! Nästa OS kanske de är med och tävlar själva... Fantastiskt häftigt var det också när denna "blomma" reste sig mot skyn och när de sen tuttade eld på ett helt kvarter med alla fyrverkerier:)
Hela spektaklet avslutades med Paul McCartney som sjöng Hey Jude. Lät förjävligt i början (tror att det var strul med ljudet) men tog sig på slutet när det blev "nanana"-allsång. Kunde dock inte låta bli att tänka hur mäktigt det kunde ha varit om Freddie Mercury fortfarande hade varit i livet....Han hade varit självskriven i dessa sammanhang.
Grattis London till en fantastiskt fin invigning av dessa olympiska spel. Modernt, roligt och brittiskt.
Låt spelen börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar