Har glömt bort att länka det här http://www.annahallen.se/varfor-fungerar-det-idag-och-inte-da underbara inlägget från Anna Halléns blogg. Som vanligt träffar Anna mitt i prick och när jag hade läst det där så började jag verkligen fundera över det där med vågen igen.
Jag har nu kört Beach 2012-utmaningen i snart fyra veckor. Jag har visserligen gått ned litegrann men ena dagen så väger jag ett kilo plus och andra dagen är det minus. Jag erkänner att jag hakar upp mig på de där siffrorna även om jag märker att byxorna sitter lösare och magen är plattare. Står det plus så kan det förstöra en hel dag. Å andra sidan kan ett minus sporra väldigt mycket också men jag gillar inte att vara så styrd av en elektronisk apparat.
Innerst inne så känner man ju på sig när man har gått upp i vikt. Det känns ju direkt på kläderna och då vet man att det är dags att hålla igen. Varför måste man ha det svart på vitt liksom?
Nä det är dags att tänka om tror jag. Jag vet att jag velar när det gäller den här frågan men nu tror jag faktiskt att jag har bestämt mig. Jag kör färdigt utmaningen och sen får det bli sparsamt med vägning ett tag framöver. I LCHF-gruppen jag är med i måste man väga sig och avge rapport en gång i månaden men det får räcka.
1 kommentar:
Tack snälla du för ditt pepp!! Det är som du säger - ren frustration! Jag har haft en riktig urballarvecka nu, å jag känner i magen att det inte varit roligt. Att vakna på morgonen dagen efter man stoppat i sig onödiga saker är hemskt, magen protesterar å i munnen smakar man som en gammal soptunna - även att man borstat tänderna innan läggning! URK för det liksom!! Jag ska inte låta det gå för långt, det har du rätt i, nu lugnar det sig snart med huset å då kanske det infinner sig lite ro i mitt sinne också. Nu är jag ledig några dar också vilket är ypperligt för att komma igång igen. TACK än en gång för ditt pepp, du är så go'!! HEJA DIG med Tessan!! KRAM!
Skicka en kommentar