Fick en kommentar igår på Facebook när jag delade den här intressanta artikeln http://www.kostdemokrati.se/scoop/2012/03/13/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/.
Såhär stod det i kommentaren: "Han har så rätt när han säger vi ska äta som på mormors tid, så börja med det nu Terese;)" Min mormor åt ny baka kake med smör på till frukost, hon uteslöt inget ur kosten, åt bara mindre o rörde på sej. Men jag hejar på dej Terese, kör på!!
Jag tar inte illa upp alls för jag känner tjejen som skrev den och jag vet att hon inte menar något illa men det gav mig ett uppslag till ett blogginlägg:)
Det där med att vi som äter LCHF "äter som på mormors tid" eller till och med som "de gjorde på stenåldern" är ju till största delen rent bullshit. Det finns kanske några som gör men jag skulle våga påstå att majoriteten som äter LCHF idag INTE gör det. Jag gör det i alla fall inte. Helt enkelt för att vi lever i ett totalt annat samhälle med andra råvaror och dessutom har vi en helt annan struktur på våra liv än vad mormor hade. Jag tvivlar till exempel på att min mormor någosin har ätit fiberhuskpannkakor eller bröd bakat på cocosmjöl. Nej tjejen som skrev den här kommentaren har helt rätt. Min mormor åt antagligen också kake med smör. Min mormors "kake" (som vi säger här i Värmland) är by the way hur jäkla god som helst!
MEN...sen kommer vi till del två av kommentaren...det där med att inte utesluta saker, äta mindre och röra sig mer...Det är där bekymret kommer för min del...
ÅÅÅ vad jag önskar att det kunde vara så för mig. Så enkelt. Äta mindre, röra sig mer. Hur många gånger har man inte hört det där mantrat? Låter ju lätt som en plätt men för mig är det en kamp jag förlorar varje gång jag försöker äta "lite av varje". Rör på mig gör jag hela dagarna. Jag går minst åtta timmar om dagen på jobbet (med max en halvtimmes rast). Därtill tränar jag oftast minst tre gånger i veckan och när jag är hemma så sitter jag knappt ned då heller. Jag kan nästan inte röra mer på mig. Inte utan att försaka allt som heter familj i alla fall. Detta gjorde jag även innan LCHF-tiden så det är ingen skillnad.
Många har frågat mig sen jag gick ned i vikt: "Har du börjat träna?" Så djupt rotat är det i folk att bara man tränar så går man ner i vikt. Riktigt så funkar det tyvärr inte.
Visst jag kan äta något med kolhydrater emellanåt. Jag skulle kunna äta den där kakan med smör. Kanske skulle jag till och med kunna nöja mig med en liten bit. Men troligtvis kommer jag att vilja ha mer och mer och innan jag har hunnit att tänka till så har jag satt i mig hela kakan. Så funkar jag. Inte alltid, men oftast. Det finns inget stopp liksom. Jag kan överäta i princip vad som helst bara det har kolhydrater i sig.
Jag är ganska så envis och kan faktiskt vara disciplinerad när det gäller maten men detta innebär att jag dygnet runt måste tänka på mat och intala mig själv "nu ska jag inte ha mer, "nej den där ska du låta bli" En evig kamp mot mitt begär...Det blir ett väldigt fokuserande på mat och jag vill inte ha det så om jag kan slippa.
Minimerar jag (observera att jag inte UTESLUTER för det gör man ju faktiskt inte) kolhydrater så slipper jag allt det där plus en massa andra otrevligheter som intag av kolhydrater gör med min kropp. Jag kan ägna min tankeverksamhet åt annat och samtidigt må bättre och vara piggare. Valet är med andra ord inte så svårt.
Jag åt till exempel en pizza i lördags. Ett helt medvetet val för jag ville verkligen ha en. Det resulterade i: 1. att jag hade ont i magen hela söndagen 2. att jag hela den här veckan har fått brottats med både sug efter sötsaker och bröd 3. viktuppgång 4. mera vatten i kroppen. Var det värt det? Ja kanske just för stunden men inte i det långa loppet. Kan tillägga att det inte blir någon pizza denna helgen i alla fall...
Om jag ska avrunda det här superlånga inlägget så får det bli med kontentan att tanken med att äta mindre och röra sig mer är väldigt bra men fungerar tyvärr långt ifrån för alla. Sen är det också viktigt att alla förstår att vi som äter LCHF inte utesluter kolhydrater utan bara minimerar dem...
5 kommentarer:
Therese!!!
Vad sägs om att extra knäcka som föreläsare:) Ja vet också hur det är att gå på "diet", allt kretsar runt kost o träning:( kanske kan slå våra huvud ihop??! Det är ju hur många som helst ( kvinnor,män) som behöver motivation råd mm. O vi har ju all tid i världen;) kram på dej, Anna
Therese!!!
Vad sägs om att extra knäcka som föreläsare:) Ja vet också hur det är att gå på "diet", allt kretsar runt kost o träning:( kanske kan slå våra huvud ihop??! Det är ju hur många som helst ( kvinnor,män) som behöver motivation råd mm. O vi har ju all tid i världen;) kram på dej, Anna
Jag håller helt med dig. Jag har samma "problemkropp". Jag har tränat hårt (jag tar alltid ut mig maximalt) på gym i säkert 20 år, promenerat mycket (gillar det) men istället för att gå ned så har jag gått stadigt upp 1-2 kg om året, och då har jag alltid ätit "hälsosamt", dvs enligt tallriksmodellen. Man kan inte heller förklara viktökningen på muskler...såvida inte de alla satte sig runt midjan som bilringar:-). Nej, min kropp är otroligt kolhydratkänslig och reagerar på minsta kolhydratintag med att gå upp i vikt.
Bra skrivet Tessan! Jag håller med dig fullt ut!=)
Bra inlägg, stämmer in på väldigt många. Nu med LCHF så överäter man inte. Så skönt som du säger att man kan ha fokus på annat.Kram Tanja/Lchf livet för Gottelisa
Skicka en kommentar