Rädd för att spy

Kom faktiskt ut på en runda ikväll och det kändes riktigt skönt. Provade att pressa mig litegrann de första två kilometrarna och det gjorde jag verkligen. Tyvärr lite för hårt nästan för i första riktiga lutningen så höll jag på att kräkas. Hade käkat lite för tätt inpå så det berodde nog delvis mest på det. Kom dock tillbaka fort och snittade en kilometertid som jag inte har varit i närheten av på ett bra tag. Ändå är jag inte nöjd med mig själv. Jag måste lära mig att pusha mig hårdare när jag tränar själv. Jag är trött när jag kommer hem men jag vet att jag har ytterligare lite att ge. Jag är inte kräkfärdig som jag är efter ett riktigt hårt pass. När jag springer på Spring Västtävlingarna så håller jag på att spy varenda gång (har dock aldrig gjort det) och det är ju inte farligt alls. Det tar några minuter och sen är man ok igen. Nu menar jag inte att jag ska känna mig spyfärdig efter varje pass för då skulle jag nog antagligen tappa sugen på att springa men någon gång ibland är det bra att driva sig lite mera. Samtidigt så gillar jag inte att springa tillsammans med någon annan men det kanske vore bra någon gång att springa ihop med någon som är snäppet snabbare (inte så svårt att bli)?! Bara han/hon inte pratar för det fixar jag inte.....

Ska försöka också att springa någon längre sträcka ibland så att jag får träna mera på uthålligheten. Tror att den är hyfsad i alla fall. Jag har en gräns vid 4-5 km där jag tycker att det är riktigt jobbigt men sen så känns det som om jag kan springa på en bra bit till om jag bara håller ett jämnt tempo. På korta sträckor är jag däremot alldeles för långsam fortfarande. Det är bara att tugga på...Är det någon av mina bloggläsare som är rutinerad löpare så kom gärna med träningstips:))