Kollar Whitneys begravning...

...och jag måste säga att det lugnt skiljer sig mot begravningar som vi är vana vid i Svenska Kyrkan. Det är mycket glädje, handklappande och hallelujas. Känns på något sätt som man firar livet och det är väl det som är meningen antar jag. Inga känslor är förbjudna. Det ropas och hurras och det är högljutt på alla sätt och vis och hela tiden är Gud i centrum. Känns mera som ett väckelsemöte än en begravning. Känns lite too much för en icketroende som jag men det är ändå fascinerande på något vis. Väntar nu mest på att Stevie Wonder ska sjunga...