Omprioritering

God morgon alla glada!
Här käkas det frukost för fulla muggar och jag laddar för en ny arbetsdag. Idag fick det bli ostfrallor med Chevremjukost och skinka. Gottigt!
Känner att jag riktigt har kommit in i "flowet" nu. Kan ärligt säga att jag inte har varit sötsugen alls de senaste dagarna så nu är antagligen det värsta över. Tycker inte att det har varit värst svårt den här gången att komma tillbaka men å andra sidan så är jag supermotiverad.

Det är inte bara maten som jag har tagit tag i utan även lite andra delar av mitt liv.
Efter en fruktansvärt stressig och jobbig höst då jag nästan tog slut så växte ett beslut fram som jag nu är 100 procent säker på att genomföra. Jag ska sluta helt med gymnastikföreningen efter den här terminen. Först och främst avgå som ordförande nu på årsmötet i mars och sen bara fortsätta som instruktör terminen ut. Jag känner att jag måste omprioritera mitt liv för annars mår jag inte bra. Jag jobbar alldeles för många timmar i veckan nu för att orka med tre träningspass i veckan, allt administrativt arbete och familj. Lusten för gruppträningen har avtagit mer och mer för varje termin som gått och då är det dags att lämna in. Det är väl inte själva träningen som jag inte har lust med utan mer allt arbete runtomkring som aldrig tar slut. Det kan kanske tyckas vara lite konstigt att jag tvärt slutar med allt men jag är en 110% människa. Allt eller inget. Dessutom vet jag att om jag fortsätter enbart som instruktör i föreningen så kommer jag aldrig bli kvitt allt jobb ändå. Jag tar bara på mig fast jag har beslutat att inte göra det;)) Därför får det bli så såhär såvida inte förutsättningarna ändras vill säga...vi får se helt enkelt.
Träna kommer jag naturligtvis att göra ändå men på mina egna premisser och när jag själv vill. Nu under våren kommer jag att ta upp löpträningen igen och jag hoppas att jag slipper brutna tår detta år;))
Tjejvasan har jag dock bestämt mig för att skippa. Har inte haft tillräckligt med tid för förberedelser och jag åker inte upp till Mora för att bara på ren envishet staka tre mil. Näe... Ska jag göra någotså ska jag göra det ordentligt och inte halvdant. Får bli en utmaning till nästa år istället och har jag inga instruktörssysslor så kommer jag att ha större möjlighet att kunna träna ordentligt inför en Tjejklassiker. Nu blir jag lite låst eftersom jag måste ha mina pass och sen så det inte så mycket tid över för annan träning.
Det känns i vilket fall som helst skönt att beslutet är taget och jag tror att det blir bra även om jag naturligtvis kommer att sakna att leda pass. Ibland måste man bara stanna upp, tänka till och göra det som är bäst för en själv utan att tänka på alla andra hela tiden.
Nog om detta. Nu är det hög tid för mig att göra mig klar för jobbet...