Kommer jag att fixa´t?

Jag har ju nu ätit enligt LCHF mer eller mindre sedan augusti 2010 och ännu har jag inte nått mitt mål. Har i dagens läge prick nio kilo kvar som ska bort. Som minst hade jag fyra och ett halvt (juni 2011).
Kommer jag någonsin att nå mitt mål sextio kilo? Ja det måste jag ju tro annars vore det ju konstigt. Jag har haft mina ups and downs under resans gång som ni som har följt mig en tid vet.
Jag ska försöka analysera hur det här första 1½ året har gestaltat sig.

Augusti 2010-november 2010
Jag fullkomligt rasade i vikt den första tiden och jag kunde faktiskt äta lite godis ibland till och med utan att det gjorde någonting.

November-december 2010
Den första fuskperioden började eftersom jag tillät mig själv att bara äta mer och mer sött. Gick upp ett antal kilo igen över jul och nyår

Januari-juni 2011
Striktade till allting efter jul igen och tränade spinning, cardio och pump hela våren. Sedan när jag även började löpträna i april så började vågen verkligen att visa fina siffror. Jag var väldigt nära mitt slutmål.

Juni-December 2011
Efter semestern i böjan av juli startade den minst sagt dåliga trenden. Jag kom liksom aldrig igång riktigt bra med LCHF-ätandet igen. Jag hade någon vecka här och där som gick bra men sen så började jag slappa med både det ena och det andra och sockersuget och intaget ökade igen.
I november-december körde jag 21-utmaningen för att gå ned lite innan jul vilket också lyckades bra. Sen blev det jul och USA-semester och jag gick upp nästan sex kilo så när 2012 började så var jag med andra ord tillbaka på nästan samma vikt som jag stod på i januari för ett år sedan. Lite deprimerande eller hur...?

Som tur är tänker jag inte så utan tar nya tag men förhoppningsvis så lär jag mig av mina misstag. Jag har fortfarande inte lärt mig hur känslig jag är för vissa saker och tror i min fåfänga att jag verkligen klarar att äta lite kolisar utan att trilla dit. Det gör jag inte. Börjar jag att fuska så stegrar det sig mer och mer och mer tills VIPS jag har lagt på mig flera kilo igen.
Mönstret ser ut ungefär såhär: "jag kan väl ta mig en liten bit?"- "Bara en till..." - "Hur kunde jag gå upp två kilo på en helg!"
Näe det är bara att inse att ska man ta de där sista skälvande kilona så får man plocka fram den stora envisheten och inse att det krävs uppoffringar för att nå sitt mål. Varför ska man då göra det så svårt för sig genom att störa detta fina flow med att fuska då och då? Därför att det är så djupt inrotat i min hjärna att man "ska" äta sötsaker på helgerna framför TV:n. Det där tänket har jag fortfarande inte fått bort och kommer troligtvis aldrig att få bort heller men om man ersätter helggotteriet med bättre alternativ så har man ju kommit en bra bit på vägen. Att inte äta sött på veckorna är en betydligt lättare match. Det gör mig absolut ingenting men på helgen så funkar det oftast inte bra alls.

Här kommer nåra punkter som är A och O för att min LCHF ska funka:
* laga varierad mat och inte snöa in på samma samma samma...
* äta lagom mängd, aldrig ta om (såvida man inte är vrålhungrig)
* inte äta sent på kvällen utan fördela måltiderna frukost, lunch, middag mellan kl.06.00-18.00
* träna högintensiv träning minst tre gånger i veckan
* planera så att man har något med sig som man snabbt kan stilla suget med om det infinner sig. Just nu är det alltså nötter men kan också vara Babybel eller liknande
* Inte ens smaka en liten liten pyttebit av sött
* Motivera sig själv med målbilder

Ja ungefär sådär ser det ut när det funkar som bäst....
Nu ska jag sluta analysera sönder mitt ätande och gå och fixa frukost:))