Jag håller på att ta slut...

Ja igår var det en riktigt stressig dag och jag fick en liten varningssignal om att jag håller på att ta helt slut. Under arbetsdagen var det ingen fara. Lite trött kanske men inget annat speciellt. Efter jobbet kastade jag mig iväg för att hämta Lina på dagis och sen plocka upp Stefan hemma. Iväg till skolan för utvecklingssamtal sen hem igen för ett snabbombyte. Iväg igen. In på ICA för att köpa lite nötter eftersom jag inte hade hunnit äta något. Upp till morsan för att lämpa av Angelina. Ner till simhallen för att förbered träningen och det var strax innan passet skulle börja som det tog fullständigt stopp. Jag ville verkligen inte! Hela min kropp skrek efter efter mat och vila! Jag ville bara hem och sova och absolut inte stå framför en hel grupp och vara pigg och alert i nittio minuter. Det har aldrig hänt förut och det var hemskt! Visst kan jag känna ibland att jag inte har någon större lust att åka iväg och träna men när jag väl kommer dit så är den känslan som bortblåst. Inte igår. Det var det längsta och jobbigaste pass jag har genomfört på evigheter. Orkade ingenting. Helt snurr i skallen och det kändes som att träna och vara full samtidigt. Ingen höjdare direkt...
Efteråt var jag bara helt utmattad och det blev en tidig (med mina mått mätt) kväll när jag kom hem.
Måste nog försöka att varva ned lite i fortsättningen men det är lättare sagt än gjort. Har haft tankar på att skära ned på träningspassen eller sluta helt som instruktör och det är nog tyvärr en nödvändighet om jag ska orka i längden tror jag. Jag är ju aldrig hemma i stort sett. Sen så tar det ju både mer energi och tid när man håller i ett pass istället för att bara gå iväg en timme till gymmet eller ger sig ut på en löprunda. Jag känner helt enkelt att jag vill ha någon kväll i veckan när jag bara åker hem och tar det lite lugnt och det har jag inte nu. Onsdagar och fredagar tränar jag visserligen inte men då jobbar jag oftast mellan nio och tio timmar och är inte hemma förrän sent så då blir det inte någon vidare fritid ändå innan det är dags att kojsa. Näe...något måste jag göra i alla fall för det går inte att köra på i samma tempo hela tiden.

Dagens hiss:

Stefans utvecklingssamtal som är det bästa samtalet vi har haft under hela hans skolgång:)) Vilken resa han har gjort den senaste terminen och det är bara att hoppas att det fortsätter i samma stil så kommer det mesta att ordna sig tror jag. All heder speciellt till U. och K. för det fina jobb ni lägger ner. Ni är guld värda!

Dagens diss:

Tröttheten. Orkeslösheten. Förkylningen som aldrig tar någon ände....