Nu har det gått en vecka och en dag sedan jag bröt den där förbaskade tån och jag har ont alltså! Inte bara i tån utan även på ovansidan foten. Förstår väl att det inte är så konstigt med tanke på hur mycket jag går och står på en dag (igår jobbade jag 10 timmar) men den där lilla otåliga barnungen kommer fram i mig på direkten! Nu är jag verkligen träningsugen! Jag vill börja löpträna på allvar nu för det är bara två månader kvar tills jag ska springa Lidingöloppet och det är hög tid att sätta fart!!! Jag vill inte dö av utmattning när jag väl kommer dit. Jag vill kunna springa och känna att jag i alla fall har lite kondition. Har inte tid med en bajstå som aldrig vill läka.
Har varit ute på vårdsajter och kollat och det står att värken oftast går över efter ett par-tre veckor. Det får vi ju verkligen hoppas. På morgonen är det värst för då har hela foten stelnat till och sen mjukas det upp under dagen. Nåja...får sluta att ynka för det kunde ha varit betydligt värre. Några dagar innan den här tåolyckan inträffade så höll jag på att få hela ankaret över foten. Jag stod på båtens badbrygga och skulle ögla i en boj och helt plötsligt lossnar ankaret från sin ställning och åker rakt ned från en halvmeters höjd en decimeter från min fot. Hade den träffat hade jag kunnat kyssa all träning goodbye för en bra tid framöver...får helt enkelt ha tålamod och vänta...kan ju faktiskt cykla som någon föreslog....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar