Liten snabbanalys av mitt sockerberoende

Inte förrän jag började med LCHF insåg jag att jag verkligen hade ett enormt sockerberoende. Först när man plockade bort i princip ALLT socker så förstod man hur det låg till. Visst jag har ju alltid vetat att jag är en gottegris av stora mått men ändå har man invaggat sig i tron på att man har kontroll...Hmmm...ja det är ju därför man går upp 40 kilo under en graviditet...hmm...just snygg kontroll....
Har egentligen inte läst så mycket om just sockerberoende men igår gjorde jag en liten koll. Sockerkänslighet är i grund och botten en kemisk obalans i hjärnan (genetiskt) och nu har jag läst på lite om betaendorfiner, serotonin och dopamin. På oss som är sockerkänsliga så är det belöningssystemet i hjärnan som spökar och vill att vi ska äta mer och mer av fett och socker för att vi ska känna oss nöjda och tillfredställda. Må bra helt enkelt. Med andra ord så handlar det inte bara om karaktär som jag alltid har trott. Det blir liksom en ständig kamp mellan olika delar av hjärnan. Äta eller inte äta...Oftast är det ingen kamp alls eftersom  man inte tänker efter utan bara äter helt enkelt...

Jag tänker inte gå in på och redogöra för er vad detta med sockerberoende innebär för då snurrar jag säkert till begreppen. Läs istället här: http://www.bittensaddiction.com/. Väldigt intressant läsning. Även Anna Halléns blogg är bra läsning: http://www.annahallen.se/

Det finns ju olika nivåer av sockerkänslighet men jag misstänker att jag tillhör den extrema gruppen för det krävs så ynka lite socker för att jag ska falla in på fel spår och jag kan verkligen inte sluta äta när jag väl har börjat så därför är det bättre att låta bli. Däremot är jag extremt envis ibland och det har nog räddat mig undan från extrem övervikt misstänker jag.
Som jag har sagt så många gånger förr så är träningen också en nyckel till mitt välmående. När man tränar så ökar också halterna av serotonin, dopamin och betaendorfiner i kroppen precis som när jag äter godis. Där har vi nog svaret på varför jag alltid har älskat att träna och dessutom träna ganska så hårt. Ju hårdare och svettigare pass desto gladare Tessan.  Dessutom så upplever jag att suget efter sötsaker blir mindre när jag tränar mycket. Jag behöver det inte på samma sätt och det beror väl då på att jag får tillfredsställelse av träningen istället...Allt stämmer ju!

Med LCHF-kost blir den här kampen mot sockret så himla mycket lättare än förut. Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig är sugen på godis, det är jag ganska så ofta eftersom jag hela dagarna står mitt ibland det men suget är hanterbart. Jag faller igenom ibland men det handlar om enstaka tillfällen. Äter jag godis någon gång så innebär det sällan att jag snaskar godis flera gånger om dagen i flera veckor efter det. Nej jag släpper det och går vidare helt enkelt även om det innebär några kämpiga dagar innan suget försvinner igen. Jag vet också att om man kör riktigt strikt LCHF (vilket inte jag gör hela tiden) så slipper man suget helt. Det är en fantastisk känsla. Nu när man vet hur man gör så är valet enkelt.