På G igen

Nu har jag ju som sagt ätit enligt LCHF i 40 veckor och det är inte alltid som det går på räls som ni säkert har förstått om ni har läst min blogg. Det är en ständig kamp mellan reptilhjärnan och det sunda förnuftet när det gäller att avstå från vissa saker. Ibland vinner man fajten väldigt lätt ibland förlorar man...Huvudsaken är att man inte ger upp och att man inte skuldbelägger sig själv om man har fallit igenom någon enstaka gång då och då. Allt är INTE förstört om man råkar fuska någon gång. Man får bara kämpa lite mera för att komma tillbaka på rätt spår igen men det går att fixa till.

Det bästa med LCHF är att OM man har fuskat så längtar man till att komma på rätt spår igen. Man fortsätter inte att fuska och tänker att "jag har ju ändå fuskat så då kan jag fuska lite till..." . Såhär gjorde jag så många gånger så jag kan inte ens räkna dem innan jag provade LCHF. Jag klarade max fyra veckor och sedan var jag tillbaka i den gamla vanliga trallen igen och kanske till och med något kilo tyngre än när jag började...
Varför är det så mycket enkare att komma igen med LCHF då? Svaret är enkelt: Du vet hur bra du mår av kosten. Man vet att magen mår bättre. Man vill ha den där energin som gör att man känner sig ostoppbar. Man vill vara viktstabil eller till och med gå ned i vikt. Man vill MÅ BRA helt enkelt.

Nu när jag inte har så mycket övervikt kvar så undrar folk om jag verkligen ska fortsätta att äta såhär livet ut och jag är ännu mer säker än jag var för ett halvår sedan. Absolut! Jag kommer ALDRIG att gå tillbaka till "vanlig" kost igen för jag vet exakt var det skulle sluta.
Jag har egentligen gjort en ordentlig bantning i hela mitt liv och det var för exakt 10 år sedan när jag gick ned från 74 kilo till 60 kilo på drygt två månader. Det var stenhård Viktväktardiet (rena svältkosten plus en massa träning=kroppsmisshandel) och jag vet att jag lovade mig själv två saker efteråt. Att aldrig mer köra en sådan bantningskur och att aldrig väga mer än 70 kilo. Det ena löftet kommer jag definitivt att klara hålla men det andra löftet bröt jag omgående så fort jag blev gravid. Man ska aldrig säga aldrig men jag ska göra allt som står i min makt att aldrig mera bli tjock igen och nu när jag vet HUR man bär sig åt att gå ned i vikt utan blod, svett (nåja svettas gör jag ju en hel del) och tårar så känns det tryggt på något vis. Jag har hittat nyckeln till hur min kropp fungerar.

Så till alla er som är lite bekymrade över att jag fortfarande "går på diet" så kan jag lugna er med att det gör jag inte. Jag lever mitt liv, äter det jag mår bra av och är alltid mätt och nöjd. Om vågen sen fortfarande pekar nedåt så är det bara för att min kropp vill bli av med ytterligare något kilo. Snart kommer det att ta stopp, det vet jag och jag kommer att vara mer än nöjd. Det är jag redan förresten så de där kilona som försvinner nu är bara en bonus.

Efter att ha haft några veckor som har varit minst sagt upp och ned med kosten så känns det nu riktigt bra igen. Jag är back on track och snart kommer energin vara på topp igen!