Jag har bestämt mig

För ganska exakt fem år sedan var det här jag. Massa kilos övervikt trots att jag tränade minst tre-fyra gånger i veckan och dessutom ganska hårt. Hjälpte inte. Jag stoppade fortfarande i mig mer mat och skit än vad jag hann förbränna. Jag provade de flesta metoder att äta mig ner i vikt (jag har alltid varit emot rena bantningskurer) men inget funkade. Läste några artiklar om LCHF och i ren desperation tänkte jag: "Vad fan jag provar"!

 

 

 

Åtta månader senare var det här jag. Tjugotvå kilo lättare och fyra storlekar mindre. Pigg, glad och i stort sett befriad från mitt enorma sockerbehov.

Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle tillbaka till storlek 46.

 

MEN...

                                                        

Det här är jag för några dagar sedan. Inte riktigt lika stor som augusti 2010 men inte långt undan. Vad hände kanske ni undrar?

 

Ja det finns väl egentligen inte ett enda enkelt svar på den frågan men jag höll vikten hyfsat bra fram till sommaren 2013. Sen började jag mer och mer komma tillbaka i gamla ovanor igen. Jag var less på det mesta och hade noll inspiration med träningen och det gick långa perioder utan att jag rörde på mig.

Dödsstöten kom dock i maj i fjol när jag slutade snusa. Vikten bara skenade de två första månaderna och trots att jag har tränat mer än på år och dag sen ifjol höst och lyckats genomföra ett halvmarathon så har inte vikten minskat, snarare tvärtom. Jag har försökt att hålla kolhydraterna nere men det lyckas bra ibland men inte tillfredsställande så att jag får något flyt i det hela.

Jag har därför nu tagit ett definitivt beslut att återgå till kolhydratskost på riktigt. Inga om och inga men.

Den senaste veckans frosseri med både mat och godsaker och till följd en havererad mage gjorde beslutet väldigt mycket enklare. Jag vill ju må bra. Jag vill ju orka. Jag vill känna mig sådär ostoppbar igen. Jag har dessutom insett om jag ska komma vidare med löpningen så måste jag tappa några kilo. Mina knän och leder kommer inte att orka hur länge som helst. That´s a fact.

Ni som känner mig vet att jag kommer att ge 150% nu när jag väl har bestämt mig och gjort detta officiellt och jag hoppas att ni finns med mig där på vägen. Jag kommer att behöva all pepp och stöd som jag kan få.

 

Lets do this!