Här kommer i alla fall min summering av Lidingö Tjejloppet och hur jag upplevde det.
Var som jag skriv i förra inlägget väldigt taggad innan loppet och kände mig ok i kroppen.
Startade i andra startled så jag hade inte alltför mycket folk framför mig.
Vid starten och målet på Grönsta var allt som en enda lerpöl. Hade väl en decimeter lera under skorna när jag påbörjade loppet.
Till en början kändes det ganska så bra. Tuffade på fint och hade hyfsat tempo. Sprang om en del i de första nedförsbackarna. Sen efter cirka fyra km började kroppen att kännas ganska så tung redan.
Aborrbacken gick jag uppför men det som kändes lätt ifjol var tungt tungt i år.
Planen var att dra på lite sen de sista kilometrarna men jag hade absolut ingenting att sätta in. Benen var som gelé. Flåset var däremot ok. Tror jag gick sammanlagt fyra-fem gånger under hela banan och det funkar ju inte. De två sista kilometrarna var evighetslånga och jag stapplade i mål på 1:00:35. Trettiotvå sekunder långsammare än ifjol och slutade på 1319:e plats.
Jag var oerhört besviken där i målet kan jag erkänna. Det här var ju inte alls vad jag hade tränat för och hoppats på.
Såhär efteråt har jag gått igenom loppet i huvudet och undrat om jag hade kunnat pusta mig mer men jag vet inte...kanske lite till men man vill ju kunna springa i mål också.
Kroppen svarade helt enkelt inte den här dagen. Förkylningen hade nog tagit ned mig mer än vad jag trott och det är ju inte optimal uppladdning om man säger så att jag inte har kunnat löpträna ordentligt den senaste månaden. Så jäkla surt är det!
Kan säga att halsen svullnade upp igår igen så skiten sitter ju kvar....
Nu när jag har fått lite distans till det hela så är jag ändå hyfsat nöjd. Jag sprang ju en mil ändå:) och bättre än flera tusen andra som deltog och det är ju alltid något att ta med sig.
Startade faktiskt precis efter Titti som jobbar på Rix FM. Twittrade lite med henne innan loppet och hotade med att springa ikapp (hon startade 10 min före). Jag hann inte riktigt för hon stod och blev intervjuad precis när jag gick i mål:)
Ja det var det och nu är det väl bara att ladda om inför nästa år och hoppas att man kan knäcka den där jävla banan och timmen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar